Första gången
Det är så många "första gången" nu sedan jag började jobba. Imorgon ska jag jobba kväll och därmed inte natta barnen. Jag har nattat bebisen varje kväll sedan han föddes. Han kommer inte alls att ta skada av detta, jag vet det. Men jag! Iallafall de första kvällarna. Jag försöker att vara fokuserad på jobbet, på jobbet och på familjen när jag är hemma, men det är så mycket lättare att koppla bort jobbet hemma än tvärt om.
Jag vet att man anpassar sig med tiden men just nu är det jobbigt och det är väl inte så jäkla konstigt? Rent biologiskt känns det fel. Ibland får jag känslan av att det är något onormalt att inte tycka att det är superskönt att börja jobba och komma iväg hemifrån. Jag tycker inte att det är skönt men jag hoppas att det med tiden ska kännas helt okej. Så nu var det färdig gnällt för nu.
Kommentarer
Postat av: Carina D
Jag tycker inte att du gnäller, du berättar bara hur saker är! Kan bara berätta att när jag i våras var i Växjö så ringde jag hem och bad make o son åka iväg till en speciell affär för att köpa vissa saker som var på extrapris. Sonens (han är 18)kommentar var: "Kan du inte släppa kontrollen?" Nä, det kan jag inte för jag är kvinna OCH mamma!
Svar:
Tulan
Trackback
