Ingen docka
Jag har ju två pojkar och en flicka. Tidigare har jag på håll beundrat och varit lite avundsjuk på flickavdelningen på klädaffärer. Nu när jag har en flicka så förstår jag inte varför jag kände så, det måste ha berott på okunnighet. Jag gick ju aldrig så nära att jag faktiskt såg vilket sortiment de hade. Nu vet jag! Grovt generaliserat så är det rosa, vitt och lite glitter. Och materialen sen! Det är ofta vad jag skulle kategorisera som utklädningskläder, stora otympliga klänningar i plastig polyester. Det kan väl vara gulligt en liten stund för kul skull, men med tanke på mängden av den typen som finns så ska man visst klä små flickor i sånt.
Jag vet att jag inte behöver köpa det men det vore kul om utbudet var lite mer varierat. Vår flicka får sin variation främst genom att hon får ärva av sina bröder och blandar det med lite nya "tjejiga" kläder. Sen när hon blir större får hon välja själv, och garanterat kommer hon vilja ha stora polyester klänningar. Jag vet det, men än så länge är det jag som bestämmer!
Förebild
Imorse ringde ingen väckarklocka, när sonen kom in till mig och bebis skulle vi redan vara på dagis. Ööhh, vill du vara hemma från dagis idag? Åh, vilken fin förebild man är. Han gick iallafall med på att vara hemma idag, jag hade ingen större lust att stressa iväg med alla barnen. Ärligt så har jag inte några jättebra bortförklaringar det blev bara så och jag är väldigt bra på att förlåta mig själv så jag kommer över det. Det aldrig hänt förut och kommer förhoppningsvis inte hända igen. Skönt med sovmorgon ändå!
Förebilden liggandes i babygym med bebis. OBS! Halsbandet aka kättingen håller inte på att beröva mig livet, det ser bara ut så...
Annars så är det grått, trist och blött ute. Men ingen snö! Man ska alltid hitta något positivt.
Nå, inspirationen är på noll men trots detta så blev det pyssel idag. Mellanbarnet målade sig med tuschpenna i ansiktet och den äldsta gjorde ett armband som han rev ut då han inte blev nöjd. Tur att det inte är resultatet som räknas...
Världens starkaste man
Idag har vi varit hela familjen på Teknikens hus i Luleå. Den äldsta sonen har ganska länge velat dit igen men det har liksom inte blivit av, förrän nu då. Sen är det ju inte bara tråkigt för föräldrarna heller, vilket är en fördel då det brukar gå några timmar där.
Det gastades "may day" med jämna mellanrum från cockpit, men det blir väl lätt så när det är två småbarn sitter bakom spakarna.
Här är då världens starkaste man, och ja, jag tvingade honom till denna pose. Nej, han är inte jätteglad över att den hamnar på bloggen men värre saker har väl hänt.
Och här jag och bebis med en socka, som vanligt. När tvååringen som inte sovit middag själv erkände viss trötthet åkte vi hem. Då var han med andra ord attacktrött och inte på jättebra humör men det gick det också.
En sockerbagare
Idag har barnen får sin årliga dos med julbak. Traditionsenligt har vi varit hos min kompis som förbarmar sig över mina barn som annars aldrig skulle få uppleva detta. Julbak har jag aldrig ens provat på.
Fem barn knådade, kavlade och åt deg för glatta livet. Vissa åt kanske mest deg, med det gick bra det också. Ärligt så är ju degen godare än slutprodukten.
Det var även julpyntat till viss del så julstämningen var på topp, bara jul-musiken som saknades, och den om något kan man klara sig utan. Jag julpyntar ytterst modest, så nu har barnen fått en dos som jag hoppas räcker ett bra tag för det känns lite tidigt. Helst skulle jag vara helt utan, men barnen vill gärna ha så då får dom väl det då.
Klarade oss
Snöovädret som dragit fram missade oss som tur var. På en del prognoser såg det ut som att det kunde snudda oss men vi klarade oss. Det betydde att vi även idag kunde gå ut i skogen. När snön kommer går det inte eftersom jag går med barnvagn. Vi gick och inspekterade ägorna.
Sonen tyckte att det var kul i cirka 10 minuter. Ja, nä men då ville han bli buren hem igen. Lite svårt när man går i terräng med en barnvagn också, men eftersom jag är sjukt stark så gick det bra.
Nää, det blev att med lite lock och pock få honom att gå för egen maskin. Ingen grät, skönt. Tur att vi hade bananer hemma att muta med. Jopp, mutor är ett underskattat medel att ta till vid barnuppfostran. När pedagogiken sviktar får mutan ta över.
Nu ska vi snart väcka pappan som har jobbat natt och ikväll ska vi se de sista avsnitten av Hannibal.
Kinesisk
Här är förövrigt min favorit för tillfället. Inte så bad ass, men bra ändå.
Idag har det först regnat på morgonen och sedan blev det sol så den snö som var kvar for rätt fort.
I solen såg man att det kläcktes mygg eller flugor. Perfekt, några färre till nästa år. Jag är ju som alltid nöjd över att snön far, att det blir ljusare väger inte upp att det är snö. Aldrig! Sonen var däremot lite ledsen över att bobben var obrukbar. Den kommer snart ändå och ligger kvar väldigt, väldigt länge.
Muskelminne
Förra vintern var jag gravid och mådde fruktansvärt illa och kräktes ganska mycket. Nu när vintern är i antågande har jag märkt att jag mår lite illa när jag går ut. Jag mår illa av vädret. Ju gråare, kallare och tristare desto värre. Tänker att det måste vara motsvarigheten till muskelminne, må illaminne. Just illamåendet var det allra värsta med den graviditeten, tur att man får något fint efteråt. Just nu får jag däremot ingenting! Bara kyla och illamående, det går väl över som det mesta.
Kanske är det tur att jag mått så dåligt under mina graviditeter, annars hade det kanske blivit lite väl många barn. Det är kanske meningen att jag ska bli påmind om illamåendet för att vi ska sluta yngla av oss. Vi får väl se.
Snö
Jag och barnen har dragit till min ena syster medan pappan sliter på fabriken. Hela veckan har han beklagat sig över det faktum att han är ensam några timmar ikväll, stackars stackars lilla pappan. Hemma var det höst, hos syrran var det redan vårvinter.
Killarna blev väldigt glada över det högre snöbeståndet. Genast skulle det dras fram spadar och plumsa i snön.
Lillasyster hade privatchaufför. Tyvärr har han nog inget körkort för han körde konsekvent ner i diket.
Till sist en liten snöselfie. Just nu är jag bara glad över att vi inte har någon snö än...
Rimliga råd?
När man får barn finns det en hel radda med råd och regler att förhålla sig till. Ni som inte har barn, ni ska bara veta hur många sätt det finns att förevigt traumatisera ett barn. De ska ha hud mot hud kontakt för att känna sig trygga, ha en lugn miljö vid matning, förälderns fullkomliga uppmärksamhet och så vidare i all evighet. Med barn ett är det väl viss uppfyllnad av dessa riktlinjer men med tre barn under 5 år är det många gånger praktiskt omöjligt.
Sen är det ju givetvis så att man blir mer säker i sin föräldraroll och slappnar av lite. Vi har en rätt nöjd bebis trots att jag ibland går (!) omkring och ammar, har två barn till som ska få uppmärksamhet och inte har henne hud mot hud. Om hon senare i livet skulle hamna snett så är det ju ändå mammans fel (obs! grav generalisering) så det går inte att gardera sig för allt. Det är bara att hålla tummarna och göra sitt bästa. Visst kör det ihop sig ibland men det går över det också.
Lite hud mot lite hud.
Nervöst
Idag var det urpremiär för den äldste sonen att få flyga med sin morfar. Pappan hade sagt att sonen skulle få skägg innan han fick flyga, men det blev lite tidigare än så. Pappan var dock lite nervös medan sonen var i luften och sonen sa att det kändes som getingar i magen innan det var iväg. Stämninen var minst sagt spänd...
Jag passade också på att flyga en liten tur. Älskar att flyga!
Lillen fick nöja sig med att sitta i planet på marken. Men han var ganska nöjd med det och med att titta på en traktor som klippte gräset runt banan.
Fit
Idag har vi varit på Leos, för er som inte har barn så är det ett lekland men extra allt. Hade varit en dröm för mig iallafall när jag var fyra år. Det finns rutschkanor, studsmattor, bollhav, klättergrejor och så vidare.
Då lillebror är två år så kan man (bör inte iallafall) släppa dom helt fria, det innebär ju då att man som vuxen också får klättra och åka rutchkana. Ska jag vara helt ärlig så är jag inte helt ovillig att åka just rutchkana. Hoppa studsmatta två månader efter förlossning däremot, det gav mig inte på.
Det går vilt till i bollhavet. Jag lade mig också där (lite naivt för att ta det lungt)men när ett huligangäng på 5 barn kom dundrade så föredrog jag att stå på andra sidan nätet.
Lunchen var rejäl och helt okej, förutom oliver. Huga, detta avskräde till tallrikspynt! Efter maten böt vi roller, Bebis behövde också lite mat så då fick jag sitta en stund och pappan fick leka.
Nu har jag fått all motion jag behöver för denna månad, synd bara att den snart är slut då.
Ej man
Eftersom jag inte är man så har jag inte avlidit av influensan, utan bara varit lite dålig på att blogga de senaste dagarna.
Ännu ett bevis på att jag inte är man är att det idag är det två månader sedan denna tjej föddes, med en jäkla fart. Det känns helt ofattbart hur vi kunnat vara utan henne! Väldigt skönt också att hon är på utsidan min kropp istället för på insidan.
Idag är tydligen också sista dagen av sol och värme så nu ska vi skynda oss ut och fånga de sista strålarna för denna säsong.
Besiktning
Idag är det besiktning av bebis som står på schemat, och killarna ska ha barnvakt. Det händer verkligen inte ofta och killarna längtar efter att farfar ska komma. Vi har ju inte så mycket släkt i närheten så vi spar på den vi har.
Bebis har dragit på sig finstrumporna och är så redo hon kan bli. Bebisar (iallafall våra) har långa smala fötter som inga sockar sitter bra på, dessa tillhör ändå gruppen acceptabla. Kan ingen innovativ person uppfinna någon bra lösning på detta som inte innefattar lim, el-tejp eller liknande? Hos oss ligger det ofta en liten socka på golvet och bebisen har en liten fot som är kall.
Planer...
Vi har det ganska bra. 4-åringen är på dagis som han älskar, 2-åringen sitter och leker med " byggan" ett annat ord för lego och bebisen kräks precis upp överskottet på sin mor.
Själv har jag druckit en halv kanna kaffe och ska snart dricka upp den andra halvan. Längre än så sträcker sig inte planerna för idag. Kan inte klaga.
Lite för tidigt
Idag har jag äntligen fått på mig vigselringen igen efter graviditeten.
Som ni ser så var det någon vecka för tidigt. Nu kan jag omöjligen ta av mig den, tur att jag inte ska jobba! Men den sitter där den sitter och stasar lite så jag håller tummarna att cirkulationen till fingret är tillräcklig för att det ska sitta kvar. Cliffhanger! Jag uppdaterar om fingret ändrar färg.
Bebisen växer så det knakar och idag har jag vikt bort de allra minsta kläderna. Bebisångsten blir inte mindre av det kan jag säga. Jag har ju sagt att vi inte ska ha fler barn men vacklar konstant, att de små kläderna inte ska bäras av något fler av våra barn känns sådär. De kommer att få vara kvar ett tag till utifall att. Det vore ju inte så dumt med fyra heller...
Trots att jag är rätt osentimental så är det lite trist.
Mohawk
Som för många andra så återvände vardagen för oss idag, eller mest för maken som började om att jobba. Vi andra fortsätter vara lediga, vissa i någon vecka till och andra i några år...
Idag har vi varit ute på gården och haft bärprovning. Följande sorter har vi nu:
Hallon
Smultron
Röda vinbär
Svart vinbär
Krusbär
Körsbär
Blåbär
Barnen försökte även att äta varsitt äpple trots att de inte var mogna. Det var inget fel på viljan att äta upp dem men de var helt enkelt för sura och hårda.
Annars spenderats dagarna med att beundra bebisens fantastiska mohawk...
...och att gosa på små fötter
Planering
Livet tuffar på i en lite makligare takt än vanligt, det blir väl lätt så med en nyföding och temperaturer vid 30 varje dag. Just nu längtar jag efter en dag med 22 grader och växlande molnighet, hemskt men sant.
Dagens höjdpunkt för killarna är att få åka hjullastare med pappa och planera ut lite mer matjord.
Livet med en bebis är ganska skönt, lillasyster är redan en så självklar del av vår familj. Hur kunde vi vara utan henne? Det går väldigt bra för bröderna också, än så länge ska väl kanske tilläggas.
Välkommen!
Jag blev trots mina farhågor inte kvinnan som aldrig slutade vara gravid. Igår morse föddes vår dotter! Hon kom med buller och bång efter bara 55 minuter inne på förlossningen utan snitt och utan bedövning. Det sistnämnda är inte att rekommendera alls faktiskt men det fanns inte riktigt tid för det.
Efteråt firade vi med Hamburgare. Jag hade lätt slukat en hel ko efteråt men fick nöja mig med detta.
Den stolte fadern med den håriga avkomman. Kalufsen förklarar kanske halsbrännan.
Loppis igen ändå
Det blev en liten vända på loppis idag trots allt. Termometern visade 26 grader och min kropp var nog nära kokpunkten men skam den som ger sig. Eller, är huvudet dumt får kroppen lida. Storebror var väldigt köpsugen och fick bromsas en del men han köpte en brandbil för 10 kronor, då fick lillebror också köpa en brandbil för 10 kronor. Lite senare hittade han en monstertruck för en femma som han köpte till lillebror, otoligt snällt men nog hann de bråka om den i bilen på väg hem ändå... Tanken var då god.
Det var rätt gott om både köpare och säljare.
Själv köpte jag ännu en plåtbricka, som efter en liten disk kommer att bli som ny. Maken kommer kanske bli överförtjust, eller kanske kommer han att himla med ögonen vi får väl se. Tre par kitschiga örhänge i plast fick också följa med hem.
Habitualtillstånd
Allt oftare drabbas jag av känslan att det inte kommer att komma någon bebis, att detta skulle vara mitt nya habitualtillstånd. Bebisen kommer bara att fortsätta sitt liv i min mage och jag fortsätter att vara höggravid in i evigheten. Man blir lätt lite dramatisk och oerhört, oerhört less när man är gravid. Det är väl kanske naturens sätt att pröva ens tålamod innan det ska prövas lite mer på riktigt senare.
För någon vecka sedan var jag alert på vart enda litet tecken på att förlossningen var på gång. Nu vet jag att det bara kroppen som retas. Bebis närmar sig 4 kg enligt beräkningarna så nog är den mogen att flytta ut nu. Min magkurva som man mäter hos barnmorskan (sf-mått) är nu helt utanför kurvan. Inte helt otippat med tanke på hur jag ser ut.
En nyckelpiga landade på min mage för en stund sen, det är nog ett låst läge då...
