Omladdad kanon

Idag har vi för första och förmodligen sista gången för i sommar varit på Byske havsbad. Skandal! Hela året har man längtat efter att få vara på stranden, lite snopet att det bara blev en enda visit då. Jaja vi tryckte in så mycket strandliv vi bara orkade, till och med jag badade.
 
 
Okej inte världens bästa bildbevis men jag låg faktiskt ner i vattnet också. Bebisen badade också, för henne var det första gången i havet. Temperaturen tycktes inte beröra henne alls, inte ens efteråt. 
 
Vi återupplivade även förra sommarens "kanonbild". Nu var dock kanonen utrustad med något mycket sötare. 
 
 
Då är det bara att börja längta efter nästa sommar då. Makens semester är snart över, men vi hoppas att vädret håller i sig iallafall några dagar! 

Indianmotorcykel

Idag har vi besökt årets upplaga av pdol, främst för att barnen skulle få åka lite karuseller, att äta där hoppade vi över detta år. 
 
 
Killarna var väldigt nöjda och nu längtar 5-åringen till nästa år då han passerar den magiska 120 centimeters gränsen och får åka väldigt många fler och häftigare åkattraktioner. Jag längtar också, då får jag någon att åka med. Jag älskar karuseller! Efter middagen drog vi till Badhusparken och veteranbilsutställningen.
 
 
Denna hamnar på önskelistan. En mustang från -65.
 
Sen kom dagens (konst)igaste.
 
 
 
 
Det fanns hur mycket som helst att titta på, detaljrikedomen var enorm. 
 
 
Själv hade jag byxor för ovanlighetens skull, funkar ändå över förväntan. Såhär i efterhand så var det kanske ett klädval i varmaste laget, men koftan behövdes faktiskt på kvällskvisten.

Stumpis

Igår firade vi lilla dottern som fyllde hela 1 år. Det känns dock helt ofattbart att vi inte hade henne hos oss för bara lite, lite drygt ett år sedan. Hon är ju en så självklar del av vår familj. Hon föddes mitt i värmeböljan, en vecka tidigare än beräknat vilket var ganska skönt för mamman. 
 
 
Nu är hon ganska mycket större och har utvecklat en helt fantastisk personlighet. Glad med mycket humor och ett lätt manipulativt drag som särskillt pappan råkar ut för. Hon kommer undan med allt, men det är väl så att vara yngst och så länge hyssen är små så går det ju an. 5-åringen är hennes bästis och bundsförvant och 3-åringen hennes lekkamrat. Bäst av allt (för mig då) är att hon är det första barnet som varit mammig såhär länge, killarna har blivit pappiga ganska tidigt så det är kul med nåt nytt på den fronten. 
 
5-åringen fick bestämma vad det skulle stå på tårtan, det blev hennes smeknamn "Stumpis ".  
 
 
Eeeh jo det blev en köpestårta, kände att det blir nog bra det. Mindre stressad mamma är ju också en bra present. 

Stormyrberget

Då maken hade veckans enda lediga dag så tog vi tillfället i akt och drog på ett litet familjeäventyr. Vi åkte till Stormyrbergets lantgård. Vi startade med ponnyridning!
 
 
Mycket uppskattat av äldste sonen, som till och med sjöng för hästen.
 
Sen fortsatte vi till fåren och lammen som även bebisen fick klappa, det ska börjas i tid. 
 
 
Sen fanns det även kaniner, höns, kalvar och grisar. 
 
Jag och sönerna åkte traktorvagn på en tur ut i skogen, och äldste sonen fick prova att själv ratta en traktor. 
 
 
När vi frågade barnen vad som varit bäst svarade 5-åringen att ponnyridningen var bäst. 3-åringen tyckte att en leksakstraktor var roligast... skönt iallafall att kraven ännu inte är särskilt stora. Bebisen kan vi ju bara spekulera om, men om jag får gissa så var det nog att mata sin pappa med plättar. Själv tyckte jag att majonäsen till pajen jag åt var bäst. Men allt var egentligen bra, och jag hoppas att vi ska hinna med fler besök. 
 
 
 
Dagen gick snabbt mot sitt slut när 3-åringen blev skrämd av en gris som skrek efter att den nosat på elstängslet. Sonen var redan trött och efter det så var det slut. 

Lilleputtlandet

Dagens aktivitet var att rasta barnen på lilleputtlandet i Skellefteå. Jag har vaga minnen av när jag själv var där som barn, men jag minns bara att man fick vaska guld och en hel del har nog hänt sedan dess. Av vad man kan läsa på the world wide webb så får de utstå en del kritik för att det är slitet och så vidare, men barnen hade kul och jag tänkte inte heller särskilt mycket på det. 
 
 
Trots att jag från en tidig ålder blev skadad av "Det" när det gäller clowner så var jag inte särskilt rädd. 
 
 
 
Vi var där i kanske 2.5 timmar och vi hann inte alls med allt, men både barn och mamman var lite trötta så det fick räcka för denna gång. Ett stort plus är att allt utom tåget ingår i priset, till och med båtar! Äldste sonen ville dit igen imorgon, men jag tror vi sparar det ett tag till. 

Vars är grisen?!

Jag och avkommorna har idag besökt Granparken, eventuellt så hade jag lovat för mycket. Jag hade sagt att det skulle finnas grisar där, och några sådana såg vi inte skymten av vilket resulterade i en viss besvikelse hos 3-åringen. För att generalisera lite så tar inte 3-åringar besvikelser särskilt bra. Jaja det fanns getter och de var ju bra de också. 
 
 
 
Som tur var kom vi precis i tid till den guidade turen bland reptilerna, 5-åringen var särskilt nöjd om än lite reserverad när det skulle klappas på de kallblodiga.
 
 
Han under hatten är min och jodå ett litet klapp blev det ändå. Nu vill han veta allt om ormar, så jag får nog läsa på lite. 

Björnunge

Igår kom vi hem från en visit i Lycksele. En dag spenderade vi på djurparken och den andra på Lyckolandet som är ett tivoli och lekplats kombinerat. 
 
 
Sonen och den afrikanska dvärgsgeten kom bra överens. 
 
 
På spaning efter järven som sedan villigt poserade.
 
 
Vi har alltid sagt att vår bebis är en liten björnunge då hon låter som en, hon brummar och morrar precis som en liten björn. När hon då fick se en björn för första gången så var lyckan total, hon kände direkt ett släktskap och sträckte ut armarna och ville att björnen skulle lyfta upp henne. Tur att stängslet var kraftigt. Sedan dess har informationsbladet med en bild på björnen fått många pussar. 
 
 
 Dag två som var mulen och betydligt svalare var vi som sagt på Lyckolandet och ska vi vara helt ärliga så föredrog killarna detta även om de trivdes bra på djurparken också. 
 
När man har små barn så får man åka en hel del barnkaruseller, längtar lite efter när vi kan åka lite häftigare attraktioner. 
 
 
Men alltså jag är ju inte alltid så nödbedd, här var min närvaro kanske inte helt motiverad men kul är det! 
 
 

Dopp

Igår var det midsommarafton och då kom sommaren! Som vi väntat, nu gäller det att njuta för snart ska vi börja gälla på värmen. Gårdagen firades traditionsenligt med grillning, släkt, vänner och några för många myggor. Idag drog vi igång poolen för att fortsätta firandet av sommaren. 
 
 
Väntan var lång medan vattnet fylldes på. Vi fyller den med kallt vatten så det tar någon dag innan poolvärmaren gjort sitt. Den äldste sonen kunde dock inte hålla sig, trots avrådan så hoppade han i. Han fick lära sig hur 7 gradigt vatten känns den hårda vägen. En eloge ska han ändå ha, han doppade sig och skuttade runt i cirka 1 minut efter han gav upp. 
 
Medan vi fyllde poolen lagade pappan en av sina tre trasiga mopeder. 
 
 
 
En novolette från 1952 är nu åter i bruk. För förmodligen första gången förseddes den med cykelsits. Båda killarna fick för första gången känna på mopedåkandets sötma.
 
På kvällen drog vi till farfar, där det fanns både en riktig häst och en låtsas. 
 
 
Riktig häst
 
 
Draghäst med kärra dragandes på liten kille, här gestaltad av pojke i hatt. 

Svalka

Eftersom temperaturen nådde hissnande 15 grader idag så passade vi på att njuta av sommarvärmen. Äldste sonen blev så varm att han var tvungen att svalka sig lite granna då. Då vattenspridaren ändå var igång föll valet på den. 
 
 
När han var lagom blå var det dags, om än motvilligt att avsluta. Uteduschen hade tack vare solen värmts upp ganska bra och värmde skönt. 
 
Pappan passade på att klippa lilla ängen medans. Nej, den var inte direkt överväxt men det går lättare att cykla på den nu. Lilla dottern åkte med för första gången och det var kärlek från första stund. Hon grät och försökte krampaktigt hålla sig kvar när jag lyfte ned henne från pappans famn. Det fick helt enkelt bli en åktur till. 
 
 
 
 
Traktorbebisen (jo hon är fortfarande en bebis, ändå tills hon säger nåt annat är hon det).

Sommarlov!

Idag har största killen gått på sommarlov från dagis och till hösten börjar han skolan! Kanske tycker vi föräldrar att det är mer spännande än vad han själv tycker men SHIT POMMES FRITES vi har snart ett skolbarn! Vi firade lite genom att fara till byske och äta. Vi utforskar närområdets matställen och är nu på nummer två i ordningen. 
 
 
Som synes blev det Byske gästgiveri som fick sig ett besök. Bra val! God mat, fin miljö och trevlig personal. 
 
 
Pappan var glad.
 
 
Mamman var glad och sommarlovs killen tog rekord i att äta, han åt mer än mig!  
 
 
Som den proffsbloggare jag är slänger jag mig över maten och äter lite innan jag tar kort... ser ju så himla gott ut när någon slaffsat i sig en tredjedel, men pulled pork burgaren var god. 

Utplantering

I förrgår planterade jag ut tomater i växthuset och lite blommor och örter i trädgården, än så länge lever de. Jag är inte rädd för att chansa lite, det finns fler plantor om det skulle skita sig. Däremot vädret, allvarligt talat detta är rekord dåligt. Inte ens Maj bjöd på försommarväder, bara regn och vind och något bättre vekar inte vara att vänta. Juni brukar vara en besvikelse men Maj! Jaja man ska inte lägga energi på sådant man inte kan göra något åt, men lite frustrerade är det allt.
 
 
Igår sprang grabbarna ut så fort vinden mojnade en aning för att snickra en ramp till trödkojan. Alla fick hjälpa till.
 
 
Och bra blev det!
 
 
Nu grusades helgens planer av magsjuka så vi får roa oss på egen hand medans pappan jobbar. Nån som inte är rädd och vill komma och hälsa på? Inte? Nä, jag förstod det. Bättre lycka nästa helg, då går pappan dessutom på semester igen. 

Moster

För drygt en vecka sedan blev jag moster till en liten tjej och idag fick vi äntligen se henne! Maken fick tyvärr stanna hemma då han hade lite känningar från halsen och vi vill ju inte riskera att den lilla blir sjuk. Barnen har nu fått en kusin, det var väldigt efterlängtat särskilt äldste sonen. 
 
 
Jag erbjöd mig att vara barnvakt och ta hem henne men det nobbades inte helt oväntat. Nu är jag alltså moster, en väldigt fin och respektabel titel som jag är mycket glad över. 

Kalas och uppstart

Idag har vi firat vår 3-åring som egentligen fyllde år igår. Kan meddela att vi har en nöjd kille som fått fyra transportmedel sammanlagt, en traktorgrävare, en sparkcykel och två bobby cars. En att ha inne och en ute, han har haft en ute tidigare också men den var helt slut. 
 
I förrgår gick maken och jag ut till garaget för att koppla ihop det sista på mopeden. Pulsen var i topp när jag skulle kicka igång den för första gången sedan renoveringen. Nu gjorde den det, på andra kicken! Lycka! Jag drog ett varv i vårnatten och njöt. 
 
 
 
Även om det inte framgår på bilderna så var klockan närmare tolv så trött och nöjd avslutade vi dagen. Lite arbete återstår men det är bara lite pill med en baklykta och såsmåningom byta vajern till hastighetsmätaren och köpa nytt däck med vita sidor. Att köra in den blir på någon dag med bättre väder än idag. 

I förskott

Igår blev vår blivande 3-åring firad lite i förskott. Det riktiga kalaset blir dock nästa helg. 
 
 
Paketet var så stort att han nästan inte vågade sig fram, tur att han har en så hjälpsam storebror. 
 
Det dolde sig en tramptraktor i paketet. Den krävde en del montering och då det inte är min starka sida så fick vi vänta till idag då pappan jobbat. 
 
 
Syskonen gjorde en stor insats men det var nog tur att pappan var med ändå. 
 
 
Kepsen som han hade sen tidigare (som är lite, lite stor) kom väl till pass. R:et i förare hamnar lite i skymundan...
 
 
Mycket nöjd kille som inte riktigt ville gå in när det blev dags att avsluta, men det är ju en dag imorgon också. 

Friden är över

När jag fick mitt första barn var jag väldigt sugen på alla framsteg som de små liven gör, prata, äta, gå och så vidare. Dels var det nog en osäkerhet som förälder, följer mitt barn med utvecklingsmässigt? Sen visste man ju inte riktigt vad som väntade. Nu när jag är på nummer tre är det inte så viktigt, det kommer när det kommer. Nu har bebisen på bara några dagar lärt sig att bemästra konsten att masa framåt, tidigare gick det bara bakåt. Friden är med andra ord över. När de är små så vet man alltid var man har dem, där man la ner dem. När de väl har lärt sig att springa och prata så ser man tillbaka på bebistiden som en lugn och skön tid. 
 
 
Sen blir de snabbare än en oljad blixt på nolltid, man kan inte släppa med blicken. Nu väntar några år av ett ständigt passande och manande... på en till. Men det är tydligen bra med vardagsmotion, och kul för bebisen att ta sig runt lite. 

Blandrasen

Idag har jag och äldste sonen fixat ett påskris. Lillasyster agerade övervakare och sabotör vid denna aktivitet. 
 
 
Sonen med sekatören i högsta hugg. Alla fingrar och dyligt sitter kvar kan tilläggas.
 
 
Den inbillade friske tog en slälfi i solskenet. Nu har jag bestämt mig för att jag inte har tid med sjukdom längre så nu är jag frisk på heltid. Jag fortsätter dock med placebo nässpray och placebo halstabletter, bara för att.
 
Det blev en ganska stor pjäs, enda stället den rymdes på var i fönstret.
 
 
Påskriset är en blandras, en äppel-björk! Det får stå tills jag och maken känner av allergin, då åker det ut.
 

Förlopp

Sjukdomen har fortfarande det Tulanska palatset i sitt grepp, nu även utvidgat med öroninflammation hos älste sonen. Det tröstas, medicineras och trugas i mat och dryck mest hela tiden. De turas om att vara mest sjuk, än så länge så klarar sig bebisen förvånansvärt bra. Vi vuxna har också klarat oss, men vi blir väl sjuka när barnen blir bättre, det brukar vara så. Samtidigt kan jag känna tacksamhet över att det bara är influensa och att det snart går över, tyvärr har inte alla samma tur. 
 
Just nu passar jag på att vila ryggen en liten stund då de små barnen sover. Mycket bärande i kombination med en släng av nackspärr sliter.  Hur vi klarat oss utan kökssoffa tidigare är ett mysterium, jag kan inte nog hylla den. När man ligger i den känns det inte lika syndigt som att ligga i vardagsrummet, man är mer redo att snabbt hoppa upp och vara behjälplig. 
 
 
Viloläge. 

Fisketur

Idag har vi varit på ett 64-års kalas. Det är inte alla vuxenkalas som har fiskdamm, men till barnens förtjusning så hade just detta det. Det fanns både strumpor (som utgjorde fisketurens catch and release moment) godis och leksaker. Dessutom så fanns det två fiskespön, därmed elimiminerades väntetiden mellan barnen. 
 
 
Barnen var minst sagt nöjda. Enda problemet är väl nu hur vi ska toppa det här. Det känns som en omöjlig uppgift, de får helt enkelt leva på minnena av den perfekta fisketuren. Födelsedags barnet fick också en present men den blekande i jämförelse med vad barnen fick. 

Ett annat sinne

Mina barn är bra på att sova så jag klagar inte men... Bebisar verkar ha ett sinne som andra saknar, nämligen dålig timing för att vakna (för mig då). Om jag tänker att nu sover hon och borde sova en stund till och går i duschen så hinner jag bara blöta ner mig så börjar det pipa i bebisvakten.  Lika dant är det om jag tänker att jag borde hinna äta själv, vila en stund eller dricka kaffe. 
 
Vårt senaste tillskott har utvecklat denna förmåga till nära perfektion, även om killarna också hade den. Killarna har vidareutvecklat förmågan åt ett annat håll, om jag i smyg tar en godis när de är i lekrummet så står de plötsligt där och undrar vad jag gör eller behöver hjälp med något. Hur länge de går på att det är en halstablett som är för vuxna är ett stor gissel för den godissnaskande mamman. 
 
 
I detta ulliga huvud döljer det sig ett special sinne.

Våran tur

Vi har inte varit sjuka på väldigt länge, nu i sjukdomstider har vi bara väntat på att någon ska drabbas och när man minst anar det så... Bebisen fick feber och lite hosta igår så nu har flunsan kommit till det Tulanska palatset. Ännu vekar det vara en mild variant och jag hoppas att det håller sig så. 
 
Detta blir med andra ord en dag då man inte gör något. När jag inte hade barn var jag jättebra på att inte göra något men det blir ju lite annars när man har tre till att ta hand om. Idag har jag redan hunnit städa, starta en tvättmaskin, serverat frukost och mellanmål, klätt på två av tre barn, bytt 4 blöjor, vattnat blommorna och så vidare. Om jag inte haft barn hade jag inte stigit upp än...
 
 
Nu håller vi tummarna för snabbt tillfrisknande och att resten av familjen klarar sig. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0