tulan.blogg.se

Eftersom vi redan eldat vår brasa så fick vi leta upp en annan. Vi begav oss till Svensbyn där evenemanget började klockan 18, de flesta började lite senare och bebisen har för vana att sova vid 18.30. Nu var ju bara kruxet att elden inte skulle tändas förrän 19...

 

Jag älskar att bo på landet och skulle inte byta det mot något. Älskar friheten, utrymmet och att ha naturen runt knuten. Nu är det dock lite väl mycket natur här utanför, jordgubbarna uppätna av sork/råtta och nu har även tulpanerna fallit offer för en hungrig naturinnevånare, haren är skäligen misstänkt. 

 

Knoppen hade han lämnat kvar, men det var ingen tröst. 

 

Maken köpte 4 råttfällor för att bli av med ett av problemen iallafall. Han provade fällorna 3 (!) gånger mer eller mindre frivilligt på sina egna fingrar och han meddelar att de borde fungera. Han är så grundlig när han köper saker, lille maken.

 

Förlorar du en står det tusen åter. Det verkar vara ett riktigt råttår och de har haft tunnlar och bon både här och där. En katt hade inte varit helt fel...

Förmiddagen ägnade vi åt att vara sociala, sen var det bara att sätta igång med att jobba, och för mig att vara arbetsledare. Maken började med att bränna i diket. 

 

Eftersom det inte finns så många guider för hur man syr husvagnsdynor, så gör jag som inte kan nåt alls en. Kanske kan det hjälpa någon, om inte annat hur man inte ska göra. Detta fungerar iallafall för mig. 

 

Jag började med att klippa ut tyget med cirka 10-15 centimeter över till baksidan. 

 

Igår brände vi en löv/gren/kvisthög på vår äng. Detta var i ärlighetens namn tredje gången vi försökte bränna den, först maken sen jag och igår var det åter min tur. Tanken var att vi skulle bränna den innan all snö försvunnit och brandrisken är lägre, nu närmde det sig, dock är allt helt dyngsurt. De första försöken var fina och miljövänliga, igår var vi lite frustrerade och fuskade lite. 

 

 

Denna tid på året är nog egentligen den bästa på året, detta trots att jag är en stark sommarförespråkare. Det gör inte så mycket att det är dåligt väder, det är ju vår och det hör till, ingen stress över att sommaren är här och att man ska ta den till vara så gott det går. Sommaren är fantastisk men man hinner inte riktigt med så är den slut. 

 

Idag har vi börjat att påta lite i trädgården, jag kör en ganska omild metod, jag krattar helt sonika. Det har fungerat hittills, så jag fortsätter med det. 

 

Igår började jag så smått med dynorna till husvagnen. Verkligen så smått, jag har sicksackat ett tygstycke sen tog jag paus. Upptäckte att jag bara beställt en del av kardborren så då försvann den lilla inspirationen jag hade till att sy, men den skall väl återvända i sinom tid. Symaskinen var ovanligt samarbetsvillig, så den ligger på plus.

 

Den gamla klädseln är i ganska gott skick men väldigt blekt. Den kommer att sitta kvar under. 

 

Vi upptäckte ju att det tidigare varit fukt i barnkammaren i husvagnen, när maken började riva så var det även i golvet. Han undrade om jag blev besviken över att det var lite värre än väntat men nej ack nej. Det är ju inte mitt bekymmer, han får äran att bidra lite på insidan han också. På det stora hela är det ju bara positivt, han får egentid, han får sätta sin prägel på isoleringen och han får känna sig delaktig i insidan av vagnen.

 

Idag har jag varit in på jobbet och skrivit på min uppsägning. Mycket blandade känslor men jag hoppas att jag tagit rätt beslut och det lär ju visa sig. Jag tycker inte alls om att byta jobb men nu blev det så igen, nu hoppas jag att det dröjer länge till nästa gång. 

 

Det nya jobbet får dock vänta till Januari nästa år innan jag börjar om efter föräldraledigheten. Jag går från psykiatri till äldreomsorg, från landsting till kommun. 

 

Nu laddar vi för helg och håller tummarna för fint eller åtminstone hyfsat väder för utearbete. Både husvagn och trädgård står på "att göra" listan.

När vi var i stugan sist så tog jag hem två plagg. Nu är de upptvättade och i full rullning i garderoben. Himla tur att min mamma hade så god smak då kläderna är från 70-talet och det är kanske inte min absoluta favorit. Lika tur är det att jag har samma storlek nu som hon hade då. 

 

Nu när det blev lite mer jobb inne i husvagnen så passar jag på att måla luckorna med häftgrund och det gör jag i garaget.

 

 

Jag fortsätter att trosa förkylningen och idag stod det inköp av ny cykel till sonen på agendan. Vi drog till grannkommunen och biltema.

 

Idag har jag börjat måla häftgrund i husvagnen. Väggar, inredning och tak ska målas. Maken retas tillbaka nu, då jag också fick "egentid". Jag avskyr att måla, och sånt jag avskyr, typ rensa avlopp delegerar jag till maken. Denna gång kändes det dock som att får bita i det sura äpplet då jag har ansvaret för insidan.

 

Idag klädde jag om en stol i marimekkotyg, det satt tidigare en grön historia där. Sammanlagt tog det cirka 5 minuter men då fuskade jag genom att be maken hämta häftpistolen från garaget. 

 

Innan jag fick barn var det lite annars än vad det är nu när man blev sjuk. Det innebar att man låg i soffan hela dagen, drack lite te, såg dag-tv, tyckte synd om sig själv, sov en stund. Barnen har varit friska ett tag nu, men hos mig trivs viruset riktigt bra, lite för bra. Man blir lite bättre nån dag och sen sämre igen. 

 

Det är bara att köra på som vanligt, inte vila, däremot tycka lite synd om mig själv och svepa lite för varmt te. En flunsa är inte farlig men oj vad trött jag är på den nu.

 

Nu är både tyg och tapet beställd och väggfärgen bryter vi när tapeten kommer då den ska gå ton i ton med den. Vi har även valt färg till randen på vagnen som verkar kallas midja(?). Den blir en lite mörkare turkos för att avspegla insidan. Imorgon ska vi provmåla med häftgrund på luckor och vägg bara för att ser om det fungerar. 

 

Det var lite svårt att få tag på mörkorange möbeltyg så vi fick kompromissa med röd, men det blir nog bra till gammelvagnen ändå. Tyvärr var leverenstiden på tyget ganska lång men jag hoppas att det hinner komma under nästa vecka då maken är ledig. Kombinationen 3 små barn, dåligt tålamod och sy dynor är inget vidare så det är nog bäst att maken är hemma när jag skapar. 

Idag har vi så smått börjat med inköpen till husvagnen. Det blev lite porslin, ljusstakar och en matta. Sedan tidigare har maken köpt lite tråkiga grejer som tätningsmassa, lyktglas och sånt. Mitt ansvar är ju insidan och hans utsidan, passar oss perfekt däremot så rådfrågar vi varandra hela tiden. Kors i taket blev det när jag köpte nytt porslin!

 

När jag fick mitt första barn var jag väldigt sugen på alla framsteg som de små liven gör, prata, äta, gå och så vidare. Dels var det nog en osäkerhet som förälder, följer mitt barn med utvecklingsmässigt? Sen visste man ju inte riktigt vad som väntade. Nu när jag är på nummer tre är det inte så viktigt, det kommer när det kommer. Nu har bebisen på bara några dagar lärt sig att bemästra konsten att masa framåt, tidigare gick det bara bakåt. Friden är med andra ord över. När de är små så vet man alltid var man har dem, där man la ner dem. När de väl har lärt sig att springa och prata så ser man tillbaka på bebistiden som en lugn och skön tid. 

 

I fredags kunde vi äntligen hämta vår husvagn, en Polar 550 från 1978. Bilderna är inte så bra men till mitt försvar så hade jag bråttom och det är väldigt svårt att få bra överskådliga bilder i ett så litet utrymme. Just nu går avfuktaren i den och alla dynor ligger huller om buller så att ta nya bilder är inte aktuellt. 

 

Nu har vi, alltså jag och barnen kommit hem efter påsk-firande i stugan. Pappan fick vara hemma och jobba som den familjeförsörjare han är. Vi åkte på fredagen för att vara i god tid till pimpeltävlingen som var på lördagen. 

 

Idag har jag och äldste sonen fixat ett påskris. Lillasyster agerade övervakare och sabotör vid denna aktivitet.