tulan.blogg.se

Ok, vår tomt är kanske inte helt lättklippt. Den har några skrymslen och vrår som inte går att klippa med ridern. Idag tänkte jag göra ett ryck och klippa med  handjagaren. Den är ju bra, på sitt sätt.  Men vi är inte alls bundis, mer ytligt bekanta. Med tanke på att det är 25 grader idag var det kanske inte en så god idé att fördjupa vänskapen just idag. Efter 15 minuter var jag nära värmeslag och sammanbrott. Tacka vet jag att puttra fram i 5 kilometer i timmen en vacker försommarkväll. Nu blir det solstolen istället. Jag passar bättre där än flåsande bakom en gräsklippare. 

Idag fick jag sova till 8. Helt ok i  småbarnsföräldramått mätt. Det verkar bli lika varmt och skönt idag som tidigare, det är redan över 20 grader och klockan är inte ens 9.

 

Ikväll har jag återigen klippt gräset och det behöves. Men det gör verkligen inte ont att vara ute och göra lite nytta när man bor så fint som vi gör. Ja, jag skryter gärna upp stället, jag älskar verkligen att bo här. Jag älskar även att köra  åkgräsklipparen, som alla redan kanske vet. 

 

Ettåringen upplever tydligen att han har brist på leksaker. Han har under en längre tid försökt plocka lös mina nyckelben. När han märker att de sitter ganska hårt så går han på senorna på halsen. 

 

Ja oj så skönt, det är ju bara en bebis. Nä aj! Det gör grymt ont. Sen undrar jag vad han har tänkt göra med dom sen? Slå mig med  benknotorna kanske? Fortsätta denna våldets bana? Använda dom som  bitleksaker?

 

Inredning är verkligen inget jag tänker på just nu.  Inte ens att hålla ordning faktiskt.  Vi är bara inne för att sova, hämta mat, duscha och gå på toa. Ibland måste jag ju tvätta också men vi håller  innevistelse till ett minimum. 

 

Utsidan är betydligt roligare. Då menar jag nog ändå att betrakta och bara arbeta i lite. Idag blir just en sån dag. Sen är det ju lite svårt att jobba när ens  arbetspartner är ett år. Orken och tålamodet är inte det bästa i den åldern. Inte i 28 års åldern heller alla gånger.

Ikväll har vi varit på bjudning hos goda vänner. Maten bestod av grillad  fläskfile och pommes. Jag ger varmrätten en 10a. Efterrätten var hembakat fika, som avnjöts på soldäcket. Det som drar ner totalbetyget till sju var: getingar och att  gödselspridaren körde ett tiotal meter ifrån där vi satt. 

 

Nä det var inte så farligt som det låter. Det luktade inte så mycket och barnen var glada över att få se på traktorn.  Riktig govärme har vi också. Klockan är snart 21 och det är 20 grader. 

Min syster får ganska ofta fungera som en personal shopper. Vi har ganska lika smak och det har hänt att vi köpt likadana kläder utan att veta om det. Förra sommaren hittade hon ett par träskorssandaler som hon trodde att jag skulle kunna gå i. Jag är nämligen ytterst dåligt på att gå i klackar. Men dessa är faktiskt helt ok.  Jag tycker att de är ett mycket bra alternativ till de betydligt dyrare swedish hasbeens. Detta är moheda och de kostar två-tre hundralappar.  Klart som en tart som sonen säger! 

Det föreslås komma en ny namnlag som ska träda i kraft 2015. I den föreslås bland annat att makar automatiskt behåller sina respektive efternamn. Man kan förstås välja ett gemensamt. Vi är så före vår tid alltså! En stor anledning till varför vi inte gifte oss tidigare var just namnfrågan. Det slutade helt enkelt med att vi båda behöll våra efternamn. Ibland kan jag ändå tycka att det är lite synd att vi inte har samma efternamn, så jag bearbetar ännu maken om att han ska byta. Det går väl inget vidare om jag ska vara ärlig. 

Har vi satt potatis idag? Nä inte det. Det var alldeles för fint väder. Vi hade ju lånat jordfräsen just idag så fräst är det. Vi åkte och köpte mjukglass istället.  Bra val enligt mig. Potatis går ju att sätta nån annan dag. Sen blev det spring i vattenspridaren i vanlig ordning. Lite påtade jag ändå. Men inte alls så mycket som jag hade tänkt mig. Sen hade jag tänkt att vi skulle grilla men jag ville inte vara inne för en sekund. Laga mat låg långt ner på listan, så det blev grillen istället för att grilla. 

Morgonen är väl sådär lagom god om jag ska vara ärlig. Är en  kvällsmänniska och sover mycket och gärna på morgonen. Det rimmat dåligt med två små barn varav ett som ska på dagis.  Eftersom jag då är en kvällsmänniska så kom jag inte i säng förrän efter ett, inte helt lyckat när sonen väcker en före sju. Då brukar jag tänka att ikväll ska jag lägga mig tidigt men det kommer jag ju inte göra. Nä, jag kommer att somna alldeles för sent ikväll också, varför bryta en tradition? Idag ska jorden fräsas och förhoppningsvis potatis sättas. Jo det är tidigt men vi gillar ju att leva farligt, living on the edge. Nja det har varit varmt länge och marken är varm. Nu krävs det en kanna kaffe för att komma igång. 

Idag var maken, bebisen och jag på stan. På inköpslistan stod bland annat bikini, som vanligt känns det som. Inte heller denna gång lyckades jag. Istället inköptes en mycket nödvändig klänning. Jag insåg plötsligt att jag inte hade en enda klänning med rosa zebror. Inte en! Det måste ju vara en nödvändighet i varje kvinnas garderob. Dagisbarnet som inte följde med fick en mycket uppskattad l jordspade. Vi är förövrigt för barnarbete på hemmaplan om det sker frivilligt. 

Ja som brukligt är fick jag blommor och en present igår på morsdag. Presenten var något jag spanat ett tag på. Jag fick ett  gelenagellacks kit. Alltså såna man kan göra på salong. Inte förlängning utan lack. Superbra, än så länge iallafall. Det ska hålla 2-3 veckor och det återstår ju att se. Maken valde chockrosa nagellack, klockers nu på sommaren. 

Idag är det morsdag. Traditionellt betyder detta att modern är befriad från  hushållssysslor samt att ta hand om barnen. Min man har jobbat 12 timmar idag så inget av ovanstående har varit möjligt. Sen är det då inget jag önskar, eller jo hushållssysslorna skulle jag gärna skippa.  Men vi har haft en bra dag jag och killarna. Strålande sol, vindstilla och värme. Vi har haft picknick, sprungit i vattenspridaren, gungat och bara varit.         En mycket bra morsdag helt enkelt. Morsdags presenten har jag just fått men den skrivet jag om nån annan gång. Vilken cliff hanger va?!

Myggorna är tokiga nu.  Dom har till och med bitit mig!  Jag brukar få något enstaka bett varje år, men redan nu har jag säkert tio stycken. Ursäkta jag brukar vara ett sistahandsval. Ni tycker ju inte ens om mig. Sen så får dom ändå hellre bita mig än äldre sonen, som har bitit honom över hela benen.  Han vill göra alla myggor döda och jag förstår honom. 

Idag har vi varit på loppis. Det verkar som fyndens tid är över iallafall på den loppisen. Alla är så medvetna om värdet på sakerna de har. Det kan ju också vara så att vi var aningen sena och de riktiga fynden redan gått.  Loppisen startar officiellt kl. 10 och vi var där strax innan, då var det folk som for därifrån! Tjuvstart alltså. Sonen köpte en klocka och en leksak och var mycket nöjd. 

 

Jag köpte en förpackning plastbestick och kände mig. .. otillfredställd. 

Igår var det urpremiär för gräsklipparen.  Efter barnen lagt sig var det dags.  Tanken var fylld och trots att klockan var efter 20.00 var det 15 grader och sol! Perfekta förhållanden. 

Det pågår många hetsiga debatter på bloggar och i  socialamedier om feminism och nu främst underbara claras rumpa och träning. Vilka ideal står hon för? Vilken effekt har hon på andra kvinnor genom att skriva att hon tränar? Detta är inget försvarstal för hennes räkning det kan hon själv. Jag lägger inga större värderingar i hennes blogginlägg. Hon får skriva om vad hon vill, det får jag också. Jag kan inte låta bli att skriva detta inlägg och det är säkert inte lika välformulerat och genomtänkt som andras men nu jobbar jag ju inte så i min blogg. 

 

Jag är för jämställdhet, det tycker jag är självklart. Jag vet att inte alla tycker det.  Men jag kan inte hålla med om att man ska och bör problematisera allt och lägga ett sådant ansvar på en människa. Debatt i sig är bra, vi ska ifrågasätta. Det är mer tillvägagångssättet och personangreppen jag opponerar mig emot. Vi bör i det längsta inkludera inte exkludera. Passar jag inte in i feminismen på grund av min blotta uppsyn? Upprätthåller jag patriarkatet för att jag gillar att ha smink och kjol? Jag tror ju inte det. Vill inte tro det iallafall. 

 

Varför är det (nästan) alltid tjejer som är de första att kommentera hur en tjej bör vara och för vilka ideal hon bör stå för? Är vi mer medvetna eller är vi så måna om att "skydda" andra kvinnor att kritiken blir missriktad? Nä mer nätkärlek och systerskap, sen får ju ni killar och män också vara med. Bara så ni vet. Jag vill inte förtrycka det som är min kvinnlighet i kampen om jämställdhet. Vad blir vi då? Jag är jag och vissa kan kanske påstå att min kvinnlighet är en produkt av det patriarkala samhället. Men nu trivs jag att vara som jag är, jag varken vill eller kan ändra på det.  Alla måste ju få vara, känna, tycka, leva som dom vill så länge dom inte direkt eller allvarligt skadar någon annan? 

Vår treåring försöker dela upp saker i pojk- och flickkategorier. Det är inga värderingar som vi uppmuntrar eller delar, men jag antar att det är nån process att göra världen lite mer förståelig. Vi försöker så pedagogiskt vi kan förklara att det inte är relevant vad man har mellan benen. Men han står på sig envis som han är. Det går väl över får vi hoppas. 

 

Ett exempel från idag är när farfar var här. De två gick och tittade på traktorn. Sonen sa att den var hans, pappas och lillebrors. Farfar frågade om den inte var mammas också. Nä det var den inte, mamma har tjejgrejer. Vad är det då? frågade farfar. Sonen svarade böcker och gräsklippare.  Så killar då vet ni, bildning och utomhusarbete det är för tjejer. Iallafall för en treåring som försöker förstå världen. 

Idag är det dags för årets första rabarberpaj! Har inte smakat den än, det blir först i eftermiddag.  Men den brukar vara god. 

Jag har inte klippt håret, på länge. Igen. Varje gång jag kommer på att jag måste klippa mig så har det gått alldeles för lång tid. Då känns det lite som när man sitter hos tandläkaren.

-Ja, hål det var ju inte bra.

-Nä nu ska jag skärpa mig, måste börja använda tandtråd varje dag.

 

-Jo jag vet att jag har kluvna toppar.

-Jo jag ska använda värmeskydd och klippa mig oftare.

 

Jag vet inte varför jag alltid skäms litegrann när jag är hos frissan. Ursäkta mitt risiga hår. Stackars dig som måste klippa mig, trots att du får betalt. Denna gång lutar det mot att jag tvingar någon i min närhet att klippa mig, jag ids inte gå till frissan, trots att det är så skönt att få skallmassage och känna sig fräsch på huvudet. Men jag känner mig inte nog motiverad just nu. Det duger med en enkel toppning.

 

Ja, jag tjuväter. Inte för mig själv eller för maken, men för barnen. Varje kväll tjuväter jag nåt. Glass, godis eller chips. Det fungerar oftast ganska bra, men inte alltid. Ibland somnar inte den äldre sonen på en gång utan kommer ut och vill nåt efter ett tag. Ungen har ett luktsinne som en blodhund, han kan sniffa sig till en chokladbit som åts för 5 minuter sedan. Ibland blåljuger jag (ja, jag tycker att man får det. Jag ljuger om tomten också).

-Va nä inte tycker jag att det luktar choklad, det är ju inte ens lördag...

Ibland säger jag att jag ätit en halstablett om det luktar godis.

 

Hemskt jag vet men jag är en ännu hemskare matförebild. Inför barnen så försöker jag att hålla fasaden uppe, men när de sover moah hahah. Då är det sliskorgie. Men barnen har ändå haft en god inverkan på mina matvanor. Jag skulle tidigare kunna äta skräpmat varje dag, nu tänker jag på vad både jag och de stoppar i sig. Gärna ekologiskt och gärna mycket grönt. Sen kompenserar jag ju ändå detta på kvällarna.

 

Livet ändras onekligen när man får barn. Men kanske inte så mycket som man kan tro. Vissa saker och värderingar ändras dock. 

 

Före barn: sovmorgon är att sova till 12.30

Efter barn: sovmorgon är att få sova till 8.30

 

Före barn: vid middagen är ett bra tillfälle att prata om vad som hänt under dagen. 

Efter barn: hjälpa barnen att äta samtidigt som man själv försöker få i sig något och prata med maken och svara på var hur när varför frågor.  Och sist men inte minst förhindra att bebisen får smaka olämpliga saker från 3 åringens tallrik. 

 

Före barn: inte alls ha koll på  barnkulturen.

Efter barn: nynnar glatt på intron till barnprogram och kunna citat från flertalet barnböcker. 

 

Före barn: kan man ens älska nån så mycket som de flesta föräldrar hävdar? 

Efter barn 1: Hur ska jag kunna älska någon annan lika mycket? 

Efter barn 2: det går och det finns kärlek kvar till fler! 

 

Men det mesta förändras inte så mycket, jag är fortfarande jag.  Och resten anpassar man sig till. 

Idag har jag shorts på mig. Inte kjol, inte klänning och jag ska inte jobba.  Konstigt, jag vet! Man måste ju prova.  Jag trivs absolut bäst i kjol och känner mig alltid lite obekväm i byxor, men på jobbet är det tvärt om. Då känner jag mig obekväm i kjol. Känner mig finare i kjol. Med dessa fakta drar jag såklart slutsatsen att jag inte borde jobba utan vara hemma och ha kjol varje dag. Helt rimlig slutsats eller hur? 

 

Orkar inte ställa mig upp så det blir en liggbild.

Jag somnade i soffan ikväll, det händer inte så ofta numer.  Jag hade planerat att tvätta och lite andra nyttiga saker men det blev absolut ingenting. Min syster ringde och väckte mig, men det sa jag ju inte.  Nä utan man föreställer rösten och låter och låter pigg istället.  Då hade jag sovit i  nästan två timmar.  Det tar visst på att ligga ute och sola. Nu ska jag sova igen för natten denna gång och känner jag mig själv så kommer det att gå utan problem. 

Vår son har en ganska omfattande maskinpark. Det är ju än så länge bara den äldre sonen som kan nyttja den.  Jag som var en stark motståndare till motorfordon till småbarn har fått ge med mig. Förra året fick han en fyrhjuling, som han älskar. Två av cyklarna har vi fått resten är nyinvesteringar. 

Idag har vi varit över hos grannarna och tittat på deras får och lamm. Sötchock var ordet. Tyvärr ska de flytta på dem idag så det var lite sista chansen att titta på dem idag. 

Idag har det hunnits med en del trädgårdsarbete trots allt. Slöade hela förmiddagen men när sonen kom hem från dagis var det bara att gå sig ut. Fem hinkar med ogräs hann jag rensa; det är konstigt det där. Ogräset växer snabbare än allt annat, och överlever de mest brutala angrepp. Däremot vår vinstock som jag vårdat så ömt verkar inte alls pigg. Jag är kanske lite för tidigt ute, men den visar inga tendenser på att ens vilja knoppa.

 

Glädjade däremot är att både blåbär och åkerbär har börjat att knoppa, hoppas att de mår lika bra resten av sommaren så skörden blir rik.

 

Vi har inte putsat fönsterna än, det känns lite som att nu är det för sent och det kommer nog inte bli nåt. Men då kom jag på om nån sådär akut behöver en praoplats så är det bara komma. Fönsterputsare är ju ett jobb ju! Typ det tråkigaste jobbet som någonsin funnits kanske men ändå. Så..

 

Prao sökes

Finnes: Sjukt smutsiga fönster både in- och utvändigt. Små flottiga handavtryck dominerar insidan. Vändbara fönster på övervåning, inte så många på undervåningen. Stegvana krävs alltså. Vore ju bra om du är över 20 år i alla fall, skulle ju få riktigt dåligt samvete om en 10 åring ramlade från en stege hos oss. Arbetskamrat (sabotör) på 3 år finns också. Du bör klara av en sisådär 100 frågor i timmen utan att tappa humöret eller spruta fönsterputs på honom.

 

Nån som är sugen? Nån... Det finns kaffe.

För ca en vecka sedan gjorde jag illa mig i knät. Jag känner fortfarande av det när jag går. Igår gjorde jag illa mig i höften. Vad hände då? Jo jag ställde mig helt enkelt upp, båda gångerna! Av detta drar jag såklart slutsatsen att jag borde sitta och inte ställa mig upp så ofta. Min kropp verkar inte gilla det, den protesterar högljutt.

 

Min teori är att efter mina två graviditeter har kroppen inte riktigt gått ihop i brosk och leder. Det kan ju också vara så att den hamnar i rörelsechock. Vilket som, soffläge verkar va det som gäller. Inga tankar om att typ stärka muskulatur och sånt tjafs. Det blir en dag på soffan. Ny tidning kom i brevlådan igår och en stor kanna kaffe väntar.

Vi hade kalas igår.  Jag känner mig bakis idag.  Observera att det var ett, ettårs kalas och att jag inte drack en droppe alkohol.  Men jag är trött och även lätt illamående.  Igår när vi gick och lade oss var jag så kaxig och tyckte att det inte alls var så stressigt eller jobbigt.  Vet inte vad som hände under natten. Måste nog gå och lägga mig tidigt ikväll. 

Idag har haft kalas hela dagen, mycket trevligt har det varit.  Vädret har  varit underbart, känns som juli.  Jag har jobbat på brännan hela dagen, kanske lite väl mycket verkar det som.  Jag har bränt mig på ryggen, det var längesen jag brände mig så sist.  En riktig redneck ska väl i och för sig ha en matchande bränna. 

 

Födelsedags barnet har varit ganska oberörd, inte ens tårta imponerade på herrn. Men han är säkert nöjd ändå. 

 

En gång per år åker två med snopp på MIN  åkgräsklippare, i år hände denna märkliga företeelse idag.  Det är när gräsmattan ska "krattas" med  uppsamlaren. Det är det enda jag inte tycker är kul med att köra åkgräsklippare. Därför får maken och ibland sonen äran att utföra denna syssla.  

 

Jag ligger väl på gränsen till en shopaholic, men jag skulle nog kalla det det för riskbeteende. Detta motiverar jag med att jag inte döljer det, det hindrar mig inte i min vardag, det påverkar inte min omgivning på ett negativt sätt (jag köper ju bara skit fina och bra saker ju), jaja lite förnekelse får man ägna sig åt.

 

Jag blocketshoppar, sekondhandshoppar, gallerishoppar, you name it! Men på senare tid har jag insett att enda sättet för mig att "fönster shoppa" alltså att titta och inte köpa är på nätet. Bästa ställena att göra detta på utländska sidor. Det som hindrar mig är att frakten blir ofta dyr, svårare med returer, skatter, extra avgifter osv. Perfekt! Jag kommer inte längre än att lägga varorna i varukorgen, jag kommer aldrig till kassan. Och tur är väl det, för det är ganska ofta som man hittar nåt riktigt fint.

 

Jag tänker ofta att jag ska minska min konsumtion, både med hänsyn till miljön, plånboken och utrymmet i hemmet. Jag har dock ett kryphål i denna tanke och det är att shoppa sekond hand, blocket, tradera osv. Funkar fantastiskt bra, förutom det där med utrymme. Fram till nu har jag löst det genom att sälja makens möbler, men nu är det bara sängen kvar som var hans från början och den vill jag ju också ha kvar. Knivigt det där.

 

 

 

Igår var jag ute och körde lite på E4an, bebisen var med mig. Solen sken och farthållaren var påslagen. Jag ligger ganska långt bakom en långtradare när den svänger in på en vändplats, inget fel med det. Men den svänger direkt ut på vägen och korsar körfältet jag ligger i. Jag får ställa mig på bromsen, helt chockad. Vad gör människan, såg föraren inte mig eller? Sen blir jag så jävla förbannad, tutar och ger honom fingret. Skakig och kraftigt förbannad kör jag hem. Efteråt försöker jag minnas vad det var för lastbil, så att jag kan ringa till företaget och säga dom ett och annat, men jag kan bara minnas en vit lastbilssida som närmade sig alldeles för fort. Sitter man i en lastbil är man väl skyddad, det är man inte i en bil. Lite hänsyn kan man väl visa? Är det för mycket begärt att man ska tänka på sina medtrafikanter i trafiken?

 

Jag tänkte lägga ut en lätt våldsbejakande gif, men jag skippar det då jag är emot våld. Jag kan nog argumentera för min sak utan det. Skulle bra gärna vilja få tag i den chaffisen. Skärpning. Även om man inte är rädd om sig själv så drabbar det andra om man är ett as i trafiken.

Idag har det varit lite försommar feel ute. Det är 3 veckor mellan bilderna på rabarbern. Hela helgen ska visst fortsätta i samma stil, hoppas att de har rätt den här gången. Jag är lite av en väderjunkie som följer alla möjliga vädersidor. Jag kan tyvärr inte läsa "riktiga" metrologiskakartor, men det är kanske lite overkill. Det finns det ju andra som kan. Tidigare var yr.no en favorit men de verka helt tappat greppet i alla fall över området där jag bor, nu blir det mest gamla klassiska smhi.  

Lyssnade på institutet i p3 igår.  Det var ett reportage om tänder.  Jag har trångt i munnen och skulle  egentligen haft tandställning, men jag var så rädd för tandläkaren så det blev inte. Nu står alla tänder huller om buller, men det gör inte så mycket.  Särskilt nu när jag vet varför! Det kan vara lite trångt i munnen för att under evolutionen när våra hjärnor växte så togs en del av utrymmet från munnen. Sen slutade jag lyssna, det kunde ju komma nåt som motsade detta. Nä jag köper den teorin rakt av och tänker inte göra nån faktakoll. Jag har så stor hjärna att tänderna inte får plats.  Yeey!

Jag är föräldraledig, men ingen hemmafru. Eller det kanske jag är, det beror nog på definitionen. Jag är ju en fru som är hemma, men jag utför inte alla aktiviteter som en god hemmafru bör. Allt var inte bättre förr. Jag gör mitt bästa och som tur är verkar det vara gott nog i det här hushållet. Jag tycker inte alls om att laga mat men jag gör det. Jag tvättar kläder och håller inte det så farligt. Att städa är helt ok men det delar vi på. Däremot så plockar jag mer, men det är nog tur det, jag vill gärna tro att jag har bättre ordning på saker och ting. Men detta bidrar också till att det bara är jag som vet var allt är. -Vet du var? är början på typ 1/3 av alla meningar i detta hem.

 

Jag putsar väldigt ogärna fönster, maken brukar åka på den uppgiften. Jag rensar inte avlopp, alls. Det är ju skit äckligt. Ok, de flesta stoppen beror på mitt hår, men ändå inte mitt problem...

 

Jag klipper gräs, men jag skottar inte snö. Ok, det händer om det är absolut nödvändigt, om man inte tar sig ut tex. Jag älskar att ta hand om våra barn och det delar vi på.

 

 

 

Haha! Jag har lyckats göra min första gif. Ok, det är säkert jättelätt men inte för mig. Jag är helt enkelt inte så intresserad av datorer, jag vill bara kunna punkt. Det var inte så lätt att hitta några bilder som hörde samman på något vis och som inte föreställde barnen (jag lägger inte ut så mycket bilder av dom på nätet). Men dessa lyckades jag då hitta. Nu ska jag säkert lätt missbruka detta format, så var beredda!

Under fotograferingen av vår trapp, upptäckte jag att vi ju faktiskt har en tom vägg! Jag försöker ändå att hålla nere antalet tavlor då min far jämt översållat sina väggar och det blir ju onekligen lite svårt att se skogen för alla träd. Pappas tavlor är ändå i samma stil, min stil på väggprydnader är aningens spretigare och passar ofta inte alls ihop. Men för någon vecka sedan tog jag en tygplansch från stugan, jag hade först tänkt ha den i rummet vi kallar för gula soffan rummet. Men där är det lite dåligt om plats. Nu får den pryda vår trapp istället, men man ser den även från köket.

 

Igår bakade jag och smågrabbarna muffins. Det är typ det enda jag kan baka. Ett stort plus är också att det går snabbt.  Med en bebis och en treåring tar det ca 30 minuter.  Great! 

 

Sen behöver man inte vara petnoga med receptet, man tager vad man haver och det blir ganska bra ändå. Fula blev dom, men rätt goda. 

 

När jag var 6-7 år var melodifestivalen och eurovision det bästa jag visste. Jag har gjort några tappra försök sedan dess, senast igår. Jag kan inte låta bli att känna en stark vind från 1990-talet.  Modet i eurovision känns också tidstypiskt.  Lack, läder och lite rymdmönster. Musiken känns också från en annan tid. Jag lyssnade på början av varje låt men av hänsyn till mina öron sänke jag ljudet efter cirka en tredjedel.  Anok gjorde lite comeback (iallafall för mig) och gjorde det helt ok.  Men för mig är är magin helt borta och kommer troligtvis aldrig åter. 

Rundvandringen fortsätter. Som sagt är väldigt kär i mitt hus, men även solen har sina fläckar. Ibland måste funktion gå före skönhet, ett typexempel på det är vårt vardagsrum. Soffan är inte snygg men stor och skön. Kablar är inte heller snygga men fyller en funktion och är skitjobbiga att dölja.

Hittade en lista hos Karin på http://www.karinskonstgrepp.se/ Jag vet inte hur man länkar sådär snyggt.

1. Vad är du bäst respektive sämst på? Jag är bäst på att backa med speglar, slå in paket, och organisera garderober. Jag är sämst på att köra bil med släp, baka och sy.
2. Vilken superkraft behöver du? Jag vill säga flyga, men det vore ju mest kul. Den superkraft jag behöver är nog en tredje arm, men det räknas kanske inte som superkraft?
3. Är det nåt du tycker evolutionen berövat dig? Ja! Varför är det så jäkla jobbigt att vara gravid och föda barn? Vi är ju tydligen skapta för det. Jag tvivlar, nåt har gått fel,
4. Har du slagit dig riktigt illa någon gång? Brutit ben? Inga brutna ben. Föll i badrummet när jag var ca 16 år och skallade badkaret, mest läppen. Jag såg ut som om jag missbrukade restylane.
5. Vad är det äckligaste du ätit? Vad skulle få dig att äta det igen? Bäver tillagad i jordgrop kanske? Inte ens tratt och tvång brukar jag säga.
6. Vad väljer du om du bara får välja över- eller underläpp. Motivera! Överläpp, lätt! Jag snusar ju. Sen är det ju där man har de fina formerna på läpparna. Sen att all mat och dryck skulle rinna ut är en petitess.
7. Vilken låt har oftast gått på repeat hos dig? Oj det är många, men sea of love med Phil Phillips.
8. Vem önskar du att du var kompis med? Nån designer som bara MÅSTE få sy upp fantastiska klänningar till mig, bara för att jag är så inspirerande...
9. Ditt favoritgodis! Nästan allt förutom söt lakrits, marmelad, marsipan och div spritkarra.
10. Var sover du bäst? I min säng med min love
11. Vad kommer dina memoarer heta? Jag passar på den, skulle skaffa en spökskrivare om nåt spektakulärt skulle hända i mitt liv och kände behovet att skriva memoarer.

Jag lider ofta av detta. Jag har minimal matinspiration. Sen tycker jag inte att det är kul att laga mat heller, men jag vill ju äta god och hyfsat bra mat. Det är bara att bita i det sura äpplet, maken tycker att det är ännu tråkigare om möjligt. Han får också offra sig ibland, men det är inte ofta.

 

Jag är petig i maten också, detta gör att utbudet blir ännu mer begränsat. Hos oss är det ca 15 rätter som går runt, runt. Någon enstaka gång så blir det nåt nytt, nån "hittepåmat". Jag följer ju som (kanske) bekant inte recept. Det händer att jag får inspiration från något/någon men sen gör jag efter eget tycke och smak. Just nu är däremot inspirationen noll. Bara det går fort är kriteriet som gäller.

 

Skrikleken uppfanns i vårt hem idag.
Upphovsman: 0 åring
Deltagare: 0 åring och 3 åring
Volym: outhärdlig
Regler: Ta i allt du kan, gå gärna upp i falsett
Syfte: att få mammas öron att blöda?

Tog på mig min fina klänning idag. Jag har inte haft den sedan förra sommaren, och tydligen har jag glömt att en knapp saknades. Jaha, bara fram med nål och tråd och gå på knappjakt då. Jag hittade förstås inte rätt knapp, så det fick bli en fin guldig en med ett ankare på istället.

Jag älskar verkligen mitt hem och mitt hus. Det är inte som alla andra hus. Det är byggt 1943 och utbyggt i två omgångar, senast förra sommaren lades det till två sovrum och en hall till dessa. Hallen är fylld av garderober, det är aldrig fel. Den gamla delen av huset är dessutom custom just till mig. Man kan nämligen inte gå rakryggad i trapporna om man är över 159 cm lång, och vilken tur att jag då är just 159 cm lång. Observera lång inte kort. Sonen tror inte att jag har växt färdigt än, han är söt han den lille.

 

Självklart finns det förbättringsområden även i vårt hus, ganska många faktiskt. Men själva grunden är jag så nöjd med. Även med gården, trädgården, rabatten och landet.

 

Idag har vi i vanlig ordning varit ute på gården och lekt. Idag myntades uttrycket "jag ska bubbla dig". Det innebär att man blåser bubblor på någon. Sonen tyckte att detta var fantastiskt kul. Jag lär nog bli bubblad fler gånger tror jag. I sommar ska vi ha vattenkrig så det här är nog bara en föraning om sommarens riktiga sammandrabbning.

 

Enligt en frissa har jag "glashår". Det är med andra ord glatt och helt omöjligt att forma om man inte använder våld, värme och sjukt mycket produkter. Smuts går också bra. Jag tvättar mitt hår varannan dag och dag två är alltid bäst. Då går det faktiskt att göra något av det. Annars är det produkter som får ersätta smutsen.

 

Jag använder: saltspray, sprayschampo, mousse, dust it, hårspray, glansspray, läggningsvätska, ja ni hör ju mitt hår kräver en del. Ändå ser det alltid ut som att jag just klivit upp ur sängen och glömt att kamma mig.

 

Idag är jag på dag två efter tvätt =det går att forma.

 

Jag har tappat en bit av en framtand, inte dom i mitten men på sidan av framtänderna. Jag tappade den sist för ca 2 månader sedan. Känns trist, minst sagt. Det syns när jag pratar och när jag ler, så bland folk är jag nu tyst och sur. Nä så illa är det väl inte, men det ser onekligen inte så bra ut.

 

Jag har så länge jag kan minnas varit rädd för tandläkaren. När jag var yngre var jag så rädd att det blev ohållbart att laga mina tänder i vaket tillstånd, jag blev helt enkelt sövd. När jag började gymnasiet fick jag äntligen hjälp med denna fobi och fick gå i KBT för att lära mig hantera rädslan. Jag är fortfarande rädd, men jag klarar det!

 

Men vissa saker sitter kvar. Jag går inte till tandläkaren "frivilligt", har jag inte ont, ja då går jag inte dit. Jag har inte ont nu, det är bara jäkligt fult och vasst. Jag har gått med min trasiga tand i över en vecka nu och har fortfarande inte ringt. Jag vet att jag borde, men jag har så svårt för att ringa dit. Vi får väl se, på någon dag tar jag kanske mod till mig och bokar en tid.

 

 

 

Jag hade inga fräknar som barn. Sen jag blev vuxen har jag fått några stycken kring ögonen, I Love it! Det är kanske inte så många som älskar sina fräknar som jag gör, jag tycker att man mest hör gnäll kring detta. Synd då att mina är så få, så små och så otydliga. Sen har vi ju även kloasman... Ni som fött barn har kanske råkat ut för detta. Under graviditeten har man lättare att få pigmentförändringar, har visst nåt med hormoner att göra. Jag har ganska många fläckar, särskilt på näsan och på sidan av näsan.

 

Det tar ju fokus från mina fräknar ju. Det är verkligen fräknar jag har under ögonen, det är inte kloasma det också! Bara ordet kloasma gör ju att man fattar att det inte är nåt bra. Sen så ska det tydligen blekna lätt efter graviditet, hmm vem har de frågat? Vet då flera som har kvar det efter flera år, och att det lätt kommer tillbaka när man solar.

 

Här kommer en sjukt oskarp och helt onödig bild på mina fräknar som ändå inte syns. Dom är lite blyga inför kameran bara...

 

Att man "tjänar" på att köpa dessa snordyra lampor, det köper jag inte. Att de är bättre för miljön, det kan jag köpa. Tur är det ändå att ljuset har återvänt och att man inte är riktigt lika beroende av att ha lamporna tända konstant. 

 

Här kommer två av mina favvo lampor

  

Idag skiner solen och jag tar tillvara på det genom att inta ryggläge. Pojkarna skruvar ihop en sprillans ny cykel, och jag jobbar på fräknarna. Tyvärr är det lite för kallt för att vara barbent, så strumpbyxorna är fortfarande på. 

 

 

Sommaren närmar sig ju trots allt och därmed bikinisäsong (kanske mest för kvinnor då). Jag har lite svårt att rymmas i mina gamla, har samma kilon som tidigare men inte samma form.  Jakten på ny bikini har redan pågått ett tag, men med mycket dåligt resultat. Är jag vanskapt är kanske en relevant fråga? Jag vet inte riktigt, efter några vändor i provrummen så börjar jag fundera. På kläder har jag storlek 34, på bikini, nä inte ens i närheten. Går jag upp i storlek är de alldeles för stora runt om. Provar man då i bh-storlekar så verkar det inte heller fungera, då skulle jag ju redan ha en bikini.

 

Sen modellerna alltså. Jag har inte jätte höga krav, jag är öppen för färg, mönster, modeller osv. Men jag vill inte att någonting ska trilla ut eller inte täckas överhuvudtaget. Baddräkt känns inte aktuellt, måste vara det minst smickrande plagget som finns. Sen vill jag ju faktiskt bli brun också (jag vet att det är farligt, vill ändå).

 

Min kropp bara kräver lite mer än en tygbit och några snören för att komma till sin fulla rätt. Jag har inga stora komplex eller orkar skämmas för min skrynkliga mage, men jag vill se ut så bra som jag kan. Mest för min egen skull, för att jag ska trivas på playan. Jakten fortsätter...

 

Gonatt ja, att det ska vara så jäkla svårt att gå och lägga sig. Varje morgon när jag blir väckt av di små tänker jag att ikväll, då ska jag gå och lägga mig tidigt. Sjukt tidigt typ 20.00. Oj så skönt, i teorin alltså. För 20.00 då är jag inte trött länge, då är jag pigg. Sen är jag pigg i alla fall till 23.00 sen kan jag bli trött. Ofta blir jag trött utan att jag ens märker det. Då känns det som en utmaning att stiga upp ur soffan och borsta tänderna osv, så jag skjuter upp det lite till.

 

Sen är jag uppe för länge, kommer till sängen och är superpigg igen. Verkligen en jätte bra rutin jag har hittat. Men nu, typ nu i alla fall ska jag gå och lägga mig. Over and out!

I Stockholm blommar körsbärsträden för fullt. Här då? Nä inte så mycket alls faktiskt. Här har träden precis börjat visa tecken på liv över huvudtaget. Men när era har blommat klart, och har full sommar och allt annat blommar. Ja, då blommar våra. Ha, avis eller?

 

 

Jag har aldrig varit en gamer. Vi hade inte ens tv-spel när jag var liten. När jag var 15 år fick jag ärva ett 8-bitars av min dåvarande pojkvän. Det lämnade jag dock hemma hos min föräldrar och själv flyttade jag. Sen kom android och alla appar och alla spel. Oj va snabbt man kan fastna. Nu spelar jag varje dag, vad jag spelar varierar dock lite. Min favoriter just nu är subway surfers, wordfeud och min favorit sedan länge: robo defense. Det sistnämnda har jag (tyvärr) varvat så nu försöker jag spela det på andra sätt. Jag trodde inte att spel var något för mig, men när det är så lätt tillgängligt hamnar man snabbt där. Vilka är era favoriter?

Kategorin samlingar växer nu med: *trumvirvel* Väskor! En långlivad och självklar passion i mitt liv. Väskan har en given plats. Kan inte tänka mig att lämna hemmet utan väska. Nu när man dessutom har en skötväska så innebär det att jag ofta drar runt på inte mindre än två väskor. Ska jag ha med mig vagn, ja då blir det två. Skötväskan hänger jag på vagnen och den andra har jag på mig. Superpraktiskt, verkligen!

 

Om jag vore man skulle jag tydligen se ut som om jag vore typ 12? Kan ju också bero på att håret är lila/vinrött. Vilket som hoppas jag att sönerna brås på sin pappa. Har alltid varit lite störd över att de är så otroligt lika honom och inte nåt från mig. Man vill ju som se liite av sig själv, grymt egoistiskt men så är det för mig i alla fall. Nu har ju den äldre sonen börjat få några fysiska drag från mig, temperamentet har varit från mig hela tiden...

 

I regnet och rusket begav vi oss idag till stan. Där införskaffades bland annat en vedklyv. Inte på mitt initiativ dock.  Första året vi bodde här handklöv vi det mesta, eller vi... Det var nog faktiskt mest jag.  Detta främst för att jag tycker att det är lite kul.  Förra året lånade vi en, det fungerade också, men nu har vi alltså köpt en egen.  

 

Ja det är maj, men det är kallt.  Det regnar ett regn med ytterst små droppar. Det är bara 4 grader ute.  Detta sammantaget gör det till en mys/film/bras dag.  

 

 

Vi har bytt husförsäkring och fick därför en besiktning av huset. Jätte bra verkligen vi fick nåt litet tips, i och för sig om saker vi redan visste. Sen är det ju inte bara besiktning, det är ju marknadsföring från företaget som utför den också. Jag frågade lite om luckorna i deras extraförsäkring, hur det var med åldersavdrag tex. Killen svarade då att nja, han hade aldrig varit med om det, men om badrummet hade varit från typ 1991 då skulle det nog bli ett avdrag. What! Har han aldrig varit med om ett badrum som är äldre än 1991? Eller så var 1991 så långt bak han kunde tänka sig, han såg ut att var i 20-års åldern. Nu låter det ju som att jag är lastgammal, men det (tror) jag inte att jag är än i alla fall.

 

Min äldre son har tillverkat den perfekta leksaken. Lite otippat kanske då det inte var det som var tanken från början. Det är nämligen ett halsband. Men det är så färgglatt och fint att det är en naturlig babymagnet. Bara att dra på sig om man ska någonstans, piffad och med portabel leksak runt halsen.

 

Här kommer en ytterst dålig bild på multihalsbandet.

 

Rekommenderar detta program starkt. Jag tycker det är så fascinerande hur dessa människor väljer att bo på så avlägsna platser. Nu tycker ju en del att vi bor avlägset, men vi ligger verkligen i lä i jämförelse. Vi bor lite utanför en by, har bara några kilometer till dagis, skola och affär. Dessutom är den vägen asfalterad, de har ibland ingen väg alls. Vissa är idealister som valt det livet av ideologiska skäl, medan andra bara gör som de alltid har gjort och inte lägger några större värderingar i det. Vilket skäl man än har så finner jag en viss lockelse i det. Jag skulle inte kunna tänka mig att bo så, jag är alldeles för bekväm. Strömavbrott väcker stark olust, att inte ha el alls känns som en omöjlighet. Att inte ha vatten likaså. nu har ju en del både vatten och el, men inte alla. Rent teoretiskt är det lockande, att vara självförsörjande, leva från jorden och vara oberoende på ett sätt. Men nä jag flyttar inte, jag har sagt att jag ska kedja fast mig i elementet i källaren när de kommer från kommunen och tycker att jag ska flytta in på äldreboende (om det nu finns då...)

När det är varmt och soligt som det har var igår får jag så stor lust att plantera ut alla växter som står på tillväxt inne. Tålamod är den dygd som jag inte har särskilt mycket av. Det är så svårt att hålla sig från att bara ställa ut allt. Vaddå inte blir det väl nattfrost nå mer, nä. Jag brukar ofta vara lite för tidig så att dahliorna få så där lämpligt med frostskador. Bara lite mer variation på färgen på bladen lite brunt så där. Dom har hittills aldrig dött i alla fall. Man ska ju liva lite på gränsen. Åh va crazy va?! Nja, kanske inte. Men jag vill ha ut det mesta av mina växter och det känns liksom inte på riktigt om de står i fönstret.

Idag har vi också varit ute på gården i stort sett hela dagen. Vi har gungat, byggt stöd till vinbärsbuskarna, lekt i sandlåda, påtat i rabatten, haft lite ute främmande och fällt träd. Har nån tanke om att vi bara ska ha barrträd i vår skog runt huset. Vi har några stackare kvar som inte kvalar in i den kategorin så idag fällde jag en till. De som står på själva tomten ska få vara kvar dock. Jag är inte lika macho som min man och kör med motorsåg, nej jag kör old school, med vanlig såg. Tycker att det är lite kul också. Det blir så stora resultat av lite sågande.

 

 

 

Sedan jag själv blev mamma, så förstår jag varför mammor sjunger hela tiden. Det måste vara något hormonellt som sker under graviditeten. Sångcentrat i hjärnan får en överdos och går helt bananas. För sång och sång, nja. Allt som går att dra ut lite i vokalerna typ. Sedan har vi alla barnprograms jinglar också, dom nynnar man ju på konstant. Min senaste hang up är Yakari. Oj vilket skönt tung gung, eller What!?

 

-Mamma sluta sjunga, det kommer blödet ur mina öron. (jo det heter blödet)

-ok förlåt

-Yakari Yakari han hjälper djuren han hjälper dig YAKARIII YAKARII

-men sluta då!

 

Sedan har jag ju två egenkomponerade favoriter, rätt ologiska men sjungs konstant i vårt hem.

 

-Nej nej nej, inte bra (stå samtidigt och vicka på pekfingret som i nej)

 

Väldigt användbart varje dag, tex. snö, slut mjölk, bebis som bits, ja listan kan göras lång.

 

-Den god,den bra, den inte lukta fis.

 

Ja logiken är ju helt suverän. Användningsområdena oändliga, allt som är gott och inte luktar fis. 

  

Men som mamma så lär man sig ju snabbt att allt går att sjunga på och även att barnen inte har vett att uppskatta din skönsång är ju deras problem eller hur?

 

 

Alltså länken är titelsången från Yakari, men på Tyska. Jag hittar verkligen inte den svenska på youtube! Den är bättre på svenska dock, men ni får då en aning i alla fall.

Det här med nagellack alltså. När jag jobbar får jag inte använda färgat lack på fingernaglarna. Detta gör att när jag är långledig (föräldraledig är rätt långt för det mesta) så bara måste jag passa på att lacka. Hittills har ju varit ledig i drygt ett år, så det har blivit rätt mycket lackande. Det blir som en tvångstanke: tänk sen när du jobbar då får du inte ha nagellack, du MÅSTE lacka nu. Visst jag är ju ledig ibland när jag jobbar också, men då ids jag sällan måla. Då blir det mest tånaglarna.

 

Sen är jag ju samlare också, så jag har många nagellack. 2 små lådor med lack, och nästan varje gång jag är på stan så följer det med ett hem. Men det går ju åt rätt mycket också, nu kan jag väl inte rättfärdiga alla dessa köp men några i alla fall. Sen är det ju så att ombyte förnöjer, och det finns ju så många fina färger.

 

Nu är dom hämtade och upphängda! De ståtar nu i all sin prakt i vår inglasning. Och nej, jag har inte gjort dom själv, jag har beställt dom på en handelsträdgård.

 

Var på stan idag och bytte den gula klänningen mot en mindre kul men mer passande svart. Köpte då även två par nya bling bling örhängen. Vet dock inte riktigt när jag ska kunna använda dom. Nu menar jag inte att dom är för blingade för att ha till vardags eller så nej, nej. Nu menar jag att jag mest hela dagarna är i närkontakt med en mänsklig griptång. Dom korta tjocka armarna på vår noll-åring kan lätt bli 1.5 meter långa i ett ögonblick. När det dessutom är något som hänger och glänser blir det helt oemotståndligt. Och jag vill ju ha kvar mina hål i öronen, inte två små jack. Det är nog bara vänta, eller använda dom kvällstid då bebisen sover.

 

Sitter och ser på nyhetsmorgon, när jag hör att var tionde ungdom upplever att livet är meningslöst. Var tredje upplever att livet är svårt. Anledningar till detta uppgavs vara höga krav på sig själv och utseende hets. Hmm har det inte blivit väldigt snedvridet? Jag tycker också om yta, som många andra. Jag tycker om att få uppskattning för en ny klänning också. Men jag lägger inga större värderingar i det, huvudsaken är ju att jag trivs med hur jag ser ut. Inte vad andra människor tycker om det. Vi har det ju bra här i Sverige (särskilt om man jämför med mååånga andra länder) vi borde ha de bästa förutsättningarna för att vara lyckliga. Vad nu det är, är väl upp till var och en. Men vi svälter inte, vi lever i en demokrati, vi är relativt rika. Är det då individen eller samhället som är grunden till problemet? När frekvensen är så hög som var tredje som finner livet svårt, så måste jag nog säga samhället. Focus måste ändras, du blir inte lyckligare av att få högsta betyg i alla ämnen, inte heller av att jobba 80 timmar i veckan. I alla fall inte i längden. Vad är viktigt på riktigt? Vad gör dig glad? Tur att man inte räknas som ungdom mer, om det är så det är att vara "upp till 24 år" nu.

Jag rör mig inte i onödan. Jag rör mig, men bara om det finns ett primärt syfte. Inte för att bli stark, snygg, få kondition eller bli hälsosam. Helt enkelt för att jag inte blir motiverad av ovanstående. Tyvärr kanske bör tilläggas. Nu när våren har kommit kommer också en massa sysslor som innefattar rörelse. Det ägnade jag mig åt igår. Jag rensade rabatten och krattade där åkgräsklipparen inte kan köra med uppsamlaren. Min kropp är nu i rörelsechock! Allt gör ont och jag vill inte tänka på hur det kommer att kännas imorgon. Men fint blir det, det är min belöning som motiverar mig.

 

Jag vill ha pom poms alltså såna där fluffiga papperssaker som man hänger förslagsvis i taket. Så här gör man: man tar ett bunt med tunt papper sätter en tråd någonstans i mitten. Klipper dom i den form man vill ha. Viker upp ark för ark, och där går dom nog sönder för mig... Inget tålamod =rätt kass pysslare.

 

Alternativ två är: se dom på en handelsträdgård. Fråga om de är till salu. Det var dom inte, men lärlingen de hade kunde göra flera. Åk och hämta de förbeställda pom pomsen imorgon ;) Klart

Satt och googlade på ogräs igår kväll. Vi är välsignade med mycket och varierande ogräs. Frodigt är det också såklart. Ville ta reda på vad den värsta fienden hette och hur man lättast kan ta bort den. Tror nu att det är jordreva vi har i stora delar av rabatten , och den är redan redo för sommarens battle. Tipset var att dra bort var enda liten del av jordrevan och som namnet antyder så är det revor som går både under och ovan jord. Lååånga revor, många revor. Det andra tipset var att lägga en marktäckande duk över området i 2-3 år för att kväva dom. Det är ju lite svårt då de finns nästan överallt i rabatten. Sen läste jag också att de går att köpa och plantera som marktäckare. Det är kanske det den var till för från början men jag vill inte ha den. Den tar över och slingrar sig in i alla andra växter. Snart skall jordrevan möta sin värsta fiende, när den minst anar det....

 

Vill ni ha ett film tips? Ett gammalt filmtips som alla andra redan tipsat om? Som jag är sist med att upptäcka? Mitt tips är då "En oväntad vänskap". Min fördom var att en mysig liten film om manligvänskap är nog inget för mig. Den var inte riktigt så. Den handlar om en rik man som är förlamad från halsen och neråt som söker en personlig assistent. Och denna assistent är av det mer oväntade slaget. OMG om jag skulle råka ut för någon olycka vill jag ha det så! Vi hade inte tänkt se hela för vi startade den så sent, men vi var som klistrade framför filmen. Det går inte att stänga av. Sen att den är baserad på en verklig händelse gör det inte sämre. Det kan hända. Om ni nu mot förmodan inte har sett den, se den.

 

 

Så här skulle jag verkligen vilja att det var. Alltså min relation till datorer. Det är den inte. Våld, frustration, uppgivenhet och sist hopplöshet. Ta detta med bloggandet tex. bilderna beskärs helt galet och jag vet inte hur man ändrar det. Ville lägga till länkar men fick då en liten upplysning av en mer databegåvad att då måste man koda om man har detta bloggformat (eller vad det då heter). Men det är inte bara bloggandet på datorer som stör mig. Det allra värsta är att skicka in foton för framkallning. Oj, det är så enkelt! Ladda bara ner ett program 5 gånger avinstallera lika många gånger, byt firma gör om samma procedur några gånger. Välj sedan bland dina 1200 foton (självförvållat) när du är klar hänger sig datorn och du får börja om. Några kvällar senare: klart!

 

Bloggen går ju att sköta via telefonen, men det är inte helt enkelt det heller. Liten skärm, svår redigerat osv. Men jag har ju ändå valt allt detta själv, så jag får helt enkelt skylla mig själv. Eller nä inte bara, samhället förutsätter hela tiden att vi ska använda oss av datorer på ett eller annat sätt. Helt frivilligt är det ju då inte. Ha 1-0 till mig. Jag får gnälla.

Jag var på stan en sväng för någon dag sedan. Såg en så fin klänning hängandes och ropade på mig. Lite stressad som jag var så provade jag den inte, utan gick bara till kassan. Av princip så köpte jag inte den svarta utan den gula. Trots att jag vet att jag ser helt sjuk ut i gult! Men kanske denna nyans skulle passa? Nä den var värsta tänkbara. Försökte styla upp den med halsband, skärp osv. Men det går bara inte. Den gula nyansen är dessutom helt utan motstycke. Den är lite smuts ljusgul, typ.

 

Missförstå mig rätt, jag bär svart, nästan varje dag i någon form, men det är det som är problemet. Min garderob är fylld av svarta plagg, jag behöver inga fler. Jag har säkert 5 svarta koftor, borde inte köpa fler även om jag har svårt att låta bli ibland...

 

Ja, det framgår säkert inte av bilderna vilken nyans den är men gör ett försök i alla fall.  

 

Idag har jag köpt min första rosenbuske. En vacker gul sak som ska i rabatten när det blivit lite varmare.  Nu står den i  inglasningen och mojsar sig. Vet inte varför men jag har fått lite prestationsångest av rosor och därför inte vågat köpa någon.  Men idag så hände det ändå.  Hoppas verkligen att jag ska lyckas med den.  Ska köpa rosjord och göra mitt yttersta för att den ska trivas. Mycket vatten ska den tydligen också ha, inte min starka sida direkt. Hmm jaja det ska nog gå bra. 

 

När vi var och köpte rosen så fick jag en Flashback av att jag hade gladioler (eller hur det nu stavas) förra sommaren. Det måste vara dom lökarna jag hittade och inte visste vad det var. Nu är dom planterade i en stor kruka, inte helt idealiskt kanske. Ska nog ta och flytta dom vid tillfälle.

Idag har vi varit och kollat på djur på naturbruksgymnasiet. Roligast var tydligen småkalvarna. Fåren var också bra men lite för framfusiga för en viss 3-åring. Själv var jag mest rädd inne i fågelrummet... Huga! Stod och tryckte mot väggen.

 

Nu luktar hela familjen fuse och behöver tvagas. 

Plötsligt händer det! Jag fick visa legitimation igår när jag köpte en viss tobaksvara. Dessutom så hade jag sonen i baby björn på magen. Ja, visst det finns unga mödrar, men ändå. Kassörskan granskade körkortet noga, tittade upp på mig och slog sedan in varan i kassan. Puh, jag fick köpa. Blev nästan lite nervös då mitt körkort visar att det snart var 11 år sedan jag fick köpa lagligt. Om kassörskan tyckte att jag såg ut att vara på gränsen så är det ju lite misstänksamt att vara så gammal. Men jag fick passera. Såhär efteråt känns det dock Fab! Jag ser så sjukt ung ut att mina rynkor bara är fantasifoster, eller nåt ;)

Det här med chips-detoxen som jag hade för avsikt att genomgå är jätte svårt! Supersvårt alltså. Idag har jag handlat på matvarubutiker totalt 3 gånger men den sista gången åkte jag dit. På väg till kassan så var det kört. Där var den fruktade chipshyllan och av bara farten så åkte det ner en påse. Tänkte det ser ju sjukt ut att bara handla smör, lika bra att handla chips också. Eller nä så tänkte jag nog inte, mer åhhh så gott att vräka i mig ikväll! Mmm kanske en film till och lite bubbelvatten på det, det blir en helkväll. Ja ni hör ju jag har inte så höga krav på den perfekta kvällen.

 

Min telefon har fått för sig att jag vill skriva makten varje gång som jag skriver maken. Vill den säga nåt eller? Jag vet att detta tekniska problem säkert går att åtgärda, men jag har inte riktigt kompetensen. Men nu är ju detta helt felaktigt. Sonen på 3 år deklarerade senast igår att han är den högsta chefen, sen mamma, lillebror och sist pappa. Han har koll den där sonen. Inte telefonen! Artificiell intelligens my ass. 

Jag förbrukar enorma mängder strumpbyxor.  Ca 250 dagar om året bär jag det, och dom går sönder jämnt! Jag är väl inte så försiktig heller, man måste ju leva också. Min son till och med skrattar när jag har byxor, och då är det för det mesta arbetsbyxor. De andra dagarna jag är strump fri är när det är så varmt att man kan vara utan.  Var på loppis idag men hittade inte så mycket så jag svängde förbi kupan också, där hade de strumpbyxor nwt! Inte direkt årets modell men det har jag ju inget emot. 

 

Idag var det tacos hos oss. Det måste vara den spretigaste rätten i de svenska hemmen.  Hos oss är det tacofärs, majs, lök, sallad, gurka, tomater, ost och guacamole. Och ska man vara petig så är det väl en sorts tortilla vi äter eftersom vi inte äter hårda skal.  Enda undantaget skulle väl då vara tacochips då.  Trots det mjuka skalet så är det något av en utmaning att äta det snyggt, särskilt om man är 3 år ;) Guaccen gör jag själv, då det är godast och enkelt.  Jag är verkligen ingen matlagare men klarar dock detta. Receptet är som följer:

1 st gräddfil

1-2 avocado

1-2 vitlökar beroende på tycke och smak

Citronpeppar 

Salt 

Mixa sen klart!

 

Min nya pressglasskål med grönsaker. Gött!

 

 

Min teori är att den yngsta alltid är en bebis. Oavsett ålder. Bebisen slutar att vara bebis när den får ett litet syskon, annars gäller nog regeln om att lämna boet. Och är det pojkar så är det nog när mamma/pappa slutar tvätta, laga mat osv. Vi (grymt generaliserat) vill nog in i det längsta att någon ska vara beroende av oss, det gör vårt liv meningsfullt. De stackars sista barnen blir alltså lite extra bortklemade. Samtidigt vill man ju fostra självständiga, kompetenta barn som sedan blir vuxna. Svår balansgång, men det är så svårt när man är småbarnsförälder att tänka sig att ens små älsklingar inte alltid ska bo med oss. Buhu, gruvar mig redan. Har svårt att vara ifrån mina barn och ta "egentid" blir mest stressad faktiskt. Detta kan låta provocerande för vissa kanske, men jag vill vara med mina barn så mycket som möjligt. Jag tycker ändå att jag kan odla mina egna intressen och inte bara leva genom mina barn. Men de kan (nästan) alltid vara med på ett hörn. Jag förstår att behovet av egentid är olika och inget är mer rätt eller fel. Jag får mitt behov uppfyllt på kvällen när de sover.

 

 Tänker passa på, snart har de flyttat och då kommer jag nog inte ångra att jag varit med dom medan dom faktiskt ville vara med mig. 

Årets första blomma har tittat upp i rabatten. Som vanligt så vet jag inte vad det är, men det är det kanske någon annan som gör? Extra härligt att se den just idag då det har snöat. Skulle plantera dahlior igår och hämtade upp påsen med knölar ur källaren men se där, några andra lökar låg också där. Jag har verkligen ingen aning om vad de kan vara, men tydligen så grävde jag upp dom i höstas. Blir spännande att se vad det blir. Att vara lite glömsk kan ju ha den fördelen att man får sig en överraskning ibland.

Glada i hågen begav sig den minsta och jag in till stan. Vädret var dock inte lika glatt, det snöade. Men vi var ackompanjerade av "Somewhere over the Rainbow" på ukulele. Finns här → http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=V1bFr2SWP1I. Trots att det såg ut som följer så får man lite sommarvibb.

 

Idag är det snöblandat regn och svinkallt. Känns som att våren tog flera kliv bakåt. Igår var det vår däremot, vi krattade och hade majbrasa en dag för sent, men ändå. Idag blir det att åka in till civilisationen och handla lite.  Är på jakt efter gamla ramar, en pressening till maken och en hårkorv till mig.  Hårkorven får ni kanske se senare. 

 

Fyndade lite till i garaget igår.  Var på jakt efter en ram till ett litet pyssel jag tänkt ut, men där fick jag bet.  Istället så hittade jag en fin kokbok i en grejlåda. Sen att jag inte använder kokböcker särskilt ofta eller att jag har en total motvilja mot att följa recept är väldigt sekundärt.  Den är så fin! 

För någon dag sedan var vi i stugan. När vi var där passade jag på att fynda lite, som vanligt. När jag var yngre var jag mest irriterad över att mamma inte rensade ut dessa gamla kläder som jag tänkte att ingen någonsin kommer att använda igen. Nu är jag tacksam. Jag fyndade två klänningar och en kjol.