tulan.blogg.se

För ett tag sedan sådde jag de första fröna till sommarens odlingar. Nu har de börjat sticka upp. Snart är det dags för dem att flytta in i kallvinden där det är mellan 8 och 12 grader såhär års, perfekt för odling. När de flyttat dit är det dags för nästa sådd. 

 

Vi har inte varit sjuka på väldigt länge, nu i sjukdomstider har vi bara väntat på att någon ska drabbas och när man minst anar det så... Bebisen fick feber och lite hosta igår så nu har flunsan kommit till det Tulanska palatset. Ännu vekar det vara en mild variant och jag hoppas att det håller sig så. 

 

Detta blir med andra ord en dag då man inte gör något. När jag inte hade barn var jag jättebra på att inte göra något men det blir ju lite annars när man har tre till att ta hand om. Idag har jag redan hunnit städa, starta en tvättmaskin, serverat frukost och mellanmål, klätt på två av tre barn, bytt 4 blöjor, vattnat blommorna och så vidare. Om jag inte haft barn hade jag inte stigit upp än...

 

Igår när vi andra var på en mamma-träff fick pappan egentid som han nyttjade på bästa sätt. I källaren har vi en öppenspis, i vanliga fall är vi emot att måla vitt men det händer. Så i detta fall, det är nog mörkt i en källare det behöver inte förstärkas av en brun tegelhög. 

 

Före:

 

Överallt prisas fäder, även de mindre bra. Det spelar ingen roll om de varit alkoliserade, frånvarande, oengagerade, eller bara knäppa. De ville ju väl iallafall. I böcker, filmer och lite varstans får man läsa om dessa enastående, försökande papporna. Sen finns även kategorin pappor som verkar ha barn som hobby, alltså lite kul när det passar dem. De engagerar sig djup i till exempel deras fotbollsträning men vet inte vad deras kompisar i skolan heter. Eller ett exempel på en liten film som cirkulerar på nätet där en pappa "går på date" med sin lilla dotter, visst är det bra att ibland lite extra uppmärksamma sitt barn men för mig sänder det bara fel signaler. Är det så uppseendeväckande att få kvalitetstid med sin pappa att det kallas för date så är något lite skevt.

 

Min man vet vilken storlek barnen har, han vet när de ska gå och lägga sig, dagistider, kompisar, intressen, egenskaper, favoriträtt och så vidare. Men det tar jag för givet, och han tar för givet att jag kan detsamma. Vi är båda föräldrar, utan inbördes ordning.

 

Ingen hyllar en mamma som kapitalt misslyckas men vill väl. Ingen skriver kärleksfulla böcker om mammor som lämnade dem när de var små. Ingen skrattar lite nöjt när en mamma inte vet vad barnets klädstorlek är, vi ska bara veta allt, hålla reda på allt, älska och ge barnen uppmärksamhet. Med detta menar jag inte att mammorna ska sluta men att vi ska ställa högre krav på pappor som inte riktigt vet var de gör, och kanske ibland förlåta mammor som inte har koll på allt. 

 

 

Igår hämtade maken ut mitt paket som jag beställt. Det var en hel kartong med hårrullar. Jag har lagt en del hår tidigare men aldrig mitt eget och aldrig ett så långt hår. Det gick ändå ganska bra, bara en rulle råkade jag trassla in. Eftersom det var första gången tid det lite mer tid än vad jag är van vid... cirka en kvart tog det. 

 

Igår var vi på ett vinter lekland som kommunen byggt upp. Det var jättemysigt och underbart och bla bla bla. Iden var ju bra, tyvärr så hade halva smält bort och det var otroligt halkigt. Vi hade räknat med att det skulle kunna vara halkigt på sina ställen men det var osandat runt omkring och halkigt precis överallt. Vi tog oss iallafall en fika och fikat är alltid godare utomhus. 

 

Idag var det makens tur att välja kläder, nakenchocken uteblev likaså skruvaroverallen. För min del väldigt skönt, särskillt då vi ska fara och leka med barnen och sen en sväng på stan. Lite tråkigare för er som väntat ett något aningen mer spektakulärt.

 

Ni vet när man ser på skräckfilm och man tror att faran är över, men det finns en sista överraskning kvar.  Lite den känslan har jag nu. Killarna fick välja kläder till mig tillsammans, det var ett misstag. Storebror valde överdel och lillebror nederdel. Detta blev resultatet:

 

Vi fortsätter med klädutmaningen och idag var det 5-åringens tur att välja. I praktisk småbarnsmamma stil så fick han plocka ut objekten redan igår kväll, då det är dagisdag idag. Jo, jag är kass på att benämna dagis med det mer korrekta förskolan. Men hur dom haver här är hans val:

 

Jag läste om en mamma som låtit sin 3-årige son välja hennes kläder en vecka och blev inspirerad. Min inte ännu 3 år inte fyllda son fick uppdraget. Nu får vi väl se om jag låter det pågå en vecka, men det är lite kul se vad han väljer.

 

Detta föll valet på idag.

 

Idag har killarna och jag piggat upp lite Ikea porslin. De är så otroligt tråkiga att det bara kan bli bättre, dock billiga och bra till barn som inte är så noga alla gånger. Storkillen fick porslinspennor till julklapp tillsammans med två muggar som de redan målat, nu har de matchande skålar till. 

 

Idag är det alla hjärtans dag men vi firade lite i förväg igår. Det blir ofta så, det är ju så svårt att hålla sig. Jag fick present och lite som en nödlösning vid avsaknad av present så lagade jag mat till mig och maken.  Vi väntade till barnen somnat och åt helt själva för första gången på mycket länge. Vi åt ren och om jag får säga det själv så var det den bästa måltiden jag någonsin tillagat! Det var så gott att den glömmer man inte i första taget. 

 

Men åter till min present, jag hade önskat mig en GW bubblehead och maken levererade. 

 

Igår köpte jag lite garn och begagnade virknålar. Tidigare har jag tittat på videos på Youtuben för att lära mig att virka mormorsrutor, men det verkar lite för svårt. Jag förstår inte ens vad de säger, då jag inte kan grunderna för detta hantverk. Men... min vana trogen så hittar jag på hur man gör, utan instruktioner. Luftmaskor var det enda jag kunde så jag spann vidare på det.

 

Detta blev resultat:

 

Nu har vi äntligen bestämt oss för vilka tapeter vi ska ha i klädkammaren, det finns ju så många fina att valet var inte helt enkelt. Men det blev en från eco happy serien, vi har en annan från den serien i källaren. Detta är det sista rummet som ska tapetseras om, sen är det bara trappan kvar och den känns inte riktigt lika rolig.

 

De kommer förmodligen på måndag men denna gång ska jag tapetsera och måla själv så det blir när maken är ledig nästa gång. Och vet ni, maken är den som är mest sugen på denna tapet. Han må leva i en diktatur men ibland måste man lyssna för att fortsätta ha kontoll på folket. Jag tycker såklart också att den fin, går det att tycka något annat? 

 

Nu har vi flyttat ut lilla dottern. Hon har legat i spjälsäng bredvid vår säng, men hon har börjat knorra när vi går och lägger oss. Hon är snart 7 månader och den bebis som sovit längst med oss, men nu är det dags. Hon har inte flyttat så långt, hon får nu sova i klädkammaren som är lika stor som vårt sovrum. 

 

8 grader och sol, dropp från taken och blött på marken. Av detta drar jag slutsatsen att det är vår, och då ska man ju odla. Sagt och gjort, idag såddes de första fröna det blev en lite blandad kompott. Chili, luktärt, persilja, basilika och lite annat smått och gott. Kommer de inte igång så hinner jag ju ändå så fler gånger. 

 

Hela familjen packade in sig i bussen på förmiddagen och åkte in till stan, vi skulle shoppa lite kläder till barnen. Jag hittade en del plagg på en affär och skulle betala, men där tog det stopp. Totalt jäkla stopp! Jag kom inte ihåg koden till kortet. Inte ens i närheten av den. Jag stirrade på kortläsaren och väntade på en uppenbarelse men den uteblev. Tur att maken var med och kunde betala. Jag kommer fortfarande inte på koden men hoppas på det bästa. Det är som att lagringsutrymmet är fullt och att koden trängts ut av någon annan kunskap typ Centralamerikas förlorade civilisationer ( som jag sett på svt ). Det kan ju också vara så illa att det trängts ut av något helt oväsentligt, den risken är kanske större.

 

Nåja det löser sig säkert. Maken har nu färdigställt min skoförvaringshylla och igår kväll fick skorna flytta in i den. 

 

Vi fortsätter att leka vår i väntan på den riktiga varan. För cirka en vecka sedan tog jag in några kvistar från äppelträdet och nu har de börjat spricka. Jag brukar ta in ett gång kvistar varje vår, det kan inte börja spira för tidigt! 

 

Igår var det väldigt halkigt här vid kusten. Strax efter klockan åtta körde en bil i diket här utanför, Mamman med två små barn fick komma in och värma sig hos oss medan de väntade på bärgningsbilen. Som tur var så gjorde de inte illa sig men Mamman var ganska skakad. 

 

Idag är det också halkigt men vi utnyttjade det genom att ta oss en sparktur. Egentligen har vi tänkt grilla oss lunch men Ole blåser lite för mycket, så det blev att gräva vidare på snögrottan. 

 

Trots Ole var det rätt skönt i solen. 

Solen har visat sig från sin bästa sida idag och det har droppat från taket. Maken gjorde sitt sista nattpass natten till idag så nu är han långledig. På förmiddagen var jag och killarna ute en stund, bebisen sov i vagnen. 

 

Nu har snön vräkt ner i flera dagar, det måste ha kommit en halvmeter minst! Jag är fullt medveten om var jag bor men detta är inte normalt. Eftersom allt är någons fel så väljer jag att beskylla alla vinterivrare som önskat massor med snö. Detta är ditt fel, det är ditt fel att nästan all tid gått åt till att skotta (ja, alltså inte för mig då men för maken) och att man inte vågar åka någonstans då risken att köra fast är överhängande. Inte ens barnen vill vara ute. Ja så var det sagt och jag hoppas på skärpning till nästa år. Eventuellt är det snöslungeförsäljarnas fel, det kan vara så...

 

Det blev visst en liten bloggpaus där, denna årstid suger både inspiration och ork ur en så det blir inte så mycket av nåt förutom snö då... Igår på väg hem från lillpite kom ändå en glimt av inspiration, jag började fundera på om jag skulle sy en kjol. Sist jag sydde nåt klädesplagg var på högstadiet och jag kan knappast ta på mig det jobbet heller, läraren gjorde merparten. 

 

Detta var förutsättningarna:

-Hittade ett grovt tyg som jag tänkt sy gardiner av för  några år sedan.

-Har aldrig sytt helt själv förut. 

-Har inget mönster, men jag har ändå svårt att följa instruktioner. Tur att jag inte jobbat som montör...

-Har inga grundläggande kunskaper om hur mam syr, särskilt inte kläder. 

-Har tre små barn som gärna vill hjälpa till.

 

Jo, men det gick över förväntan ändå. Halva kjolen sydde jag med en 2-åring i knät. Nu saknas bara dragkedja och att fästa några trådar, men det är en vårkjol och just idag känns våren avlägsen så jag borde hinna klart innan dess.