89
När jag gjorde ett mycket pålitligt och vetenskapligt ålderstest på Facebook så visade det att jag är 89 år mentalt. Detta innebär ju att ändå tills jag fyller 89 är jag bara ett steg närmare min sanna ålder. 30 är ju med andra ord bara barnet. 89 kan å andra sidan syfta på den amningsdemens jag nu lider av. Igår gömde jag påsarna på Ica parkeringen, tur att det finns ärliga och snabba människor som kan springa i kapp en bil...
Dagen har bjudit på sol, några plus grader, fikafrämmande, 2-års trots, blommor, och...
...tårta! Nu blir det snart Polly rocks och Hannibal med min man.
Kunde inte hålla mig del 2
Jag fyller snart år, imorgon faktiskt. Då är det ju så nära att man nästan kan säga att det är idag. Eller ja, alltså man kan ju lika gärna öppna presenterna det gör ju inte så stor skillnad. När det kommer till paket och paketöppning så är jag mogen som en 5-åring.
Men som tur är, är de mina inte så svåra att övertala. 4-åringen var mest svårflörtad men han gav sig till slut, det kan ha berott på att även han var nyfiken på vad som dolde sig under pappret. Risken att han skulle avslöja innehållet var överhängande så han fick också sväva i ovisshet.
Jag fick en plånka och en sjal. Är så imponerad av maken som valde sjal helt själv och vågade köpa något som jag inte önskat mig. Är otroligt nöjd med mina presenter även soffan som jag också redan fått!
Kunde inte hålla mig
Denna glass bjöd mamma på när vi var där för några veckor sedan. Jag gjorde en liten variant på den. Egentligen ska det vara vispgrädde men jag tog bara vaniljvisp.
Vispa grädde eller vaniljvisp och blanda det med kondenserad mjölk. Ställ i frys minst 4 timmar. Klart!
Jag åt äppelpaj till. Smulpaj.
Superenkelt och väldigt gott. Jag kom inte riktig ihåg att ta kort på efterrätten innan jag börjat äta... Men jag tycker att smaken är skäl nog till varför man inte kan vänta.
Körlektion
Jag har idag tagit min första körlektion med maken, tanken är att jag ska lära mig att köra traktor. Det är ju bra om jag iallafall kan flytta på den. Vi har pratat om du länge men det har inte blivit av, förrän nu.
Såhär förvånad blev jag över hur lätt och otroligt kul det var. Hur puckad har jag varit som väntat i 30 år innan jag ens prövade köra traktor?! Med tanke på hur nöjd maken sett ut när han kört borde jag ha räknat ut att det var rätt trevligt.
Jag kände mig ganska snabbt säker, så jag lämnade ängen och drog till skogs en sväng. Enligt traktorläraren var jag en talang utan dess like. Traktorläraren var ju lite partisk då vi även delar säng och allt annat, men lite tar jag åt mig.
Äpple
Idag har det varit strålade höstväder med nästan 10 grader. På morgonen tänkte jag bara in en snabbis på stan för att köpa lite presenter. Hmm jo allt gick bra och jag var hemma klockan 13, men telefonen var borta. Jag ringde och ringde och letade i bilen, man kan fort jobba upp svetten när man har borta något. Till slut svarar en kassörska på Ica, den var inlämnad där. Puh! Hungrig som jag var så åt jag lunch och sedan åkte vi in en andra sväng.
Nu är vi hemma och solen är på väg ner. Åhhh, så onödigt på så fin dag! Men bra att jag fick tillbaka telefonen. Jo, innan jag for då beordrade jag maken ett litet pyssel.
Ett betongäpple för 15 kronor från biltema.
Tadaa! Ett rikligt "snövit äpple" efter en omgång med sprayfärgen. Jag är mycket nöjd och den får flytta in på finhyllan sen då den torkat.
Misslyckat slavdriveri
Idag skulle jag få bestämma dagordningen, jag valde att det skulle hängas upp lite belysning i trädgården. OBS! Inte julbelysning.
Inte mindre än två gånger försökte maken hänga upp den enligt mina önskemål, men förgäves. Det gick bara inte, jag försökte peppa genom att sjunga "stad i ljus" när det inte hjälpte gick reptilhjärnan igång och jag gick över till att skrika och flaxa med armarna. Inget hjälpte.
Slavdrivaren i en mycket respektingivande pose.
Nej, själv fick helt enkelt bli bäste dräng. På ett kick hade jag satt upp den enligt konstens alla regler.
Helt omotiverad bild på belysning i dagsljus...
När det nu blev klart så drog hanarna och hälsade på lite kompisar.
Jo, på riktigt så tog de Irusen dit. Det är normalt här på landet har jag hört...
Fynd!
Idag har vi varit på Byske höstmarknad. Tyvärr var den i minsta laget i år, men bättre än inget och några fynd gjorde vi. Vädret var också pest, regn och rusk. Enda fördelen var att det var plusgrader och snön nu smält bort.
Ett glatt humör ändå! Älskar Byske, som har bästa playan, bästa marknaden och bästa antikaffären.
På den sistnämnda gjorde jag även dagens fynd.
Jag köpte detta eminenta bord med intentionen att ha det nere i gästrummet, men den äldste sonen blev lika förtjust som jag. Smickrad över att han har så fantastiskt god smak fick han det. Efter en omgång med fulgentin blev detta 70 kronors bord som nytt.
Nästa fynd gjordes på en liten loppis. Andra kör med ugglor jag med påfåglar, har ju även påfåglar i metall i köket. Pråligt och bra. Nu blir det Polly rocks med maken! Trevlig lördag.
Mussla
Tydligen har några forskare kommit fram till att g-punkten inte finns, det är mer ett område av nervändar. Jag tycker att det är lite skandal att kvinnokroppen fortfarade är så outforskad. Kvinnans kropp har aldrig prioriterats eller ansetts särskilt intressant. Alltså ursäkta! Vi skapar nya människor med bara en liten, liten insats av en man. Okej, jag hade nog dött om jag inte haft tillgång till sjukvård men ändå! Min kropp är fantastisk.
Ja alltså ni fattar, en mussla.
Sen när vi har fött en ny människa så har vår kropp tillverkat mat perfekt anpassad till den nye. Okej, jag sinar ganska snabbt men ändå! Min kropp är fantastisk. Hur kan kvinnans kropp inte vara intressant? Män, (då män genom historien bedrivit den mesta forskningen och jag väljer att dra alla över en kam) nu heter det inte hjärna längre det är mer ett område med många nervändar.
Muskelminne
Förra vintern var jag gravid och mådde fruktansvärt illa och kräktes ganska mycket. Nu när vintern är i antågande har jag märkt att jag mår lite illa när jag går ut. Jag mår illa av vädret. Ju gråare, kallare och tristare desto värre. Tänker att det måste vara motsvarigheten till muskelminne, må illaminne. Just illamåendet var det allra värsta med den graviditeten, tur att man får något fint efteråt. Just nu får jag däremot ingenting! Bara kyla och illamående, det går väl över som det mesta.
Kanske är det tur att jag mått så dåligt under mina graviditeter, annars hade det kanske blivit lite väl många barn. Det är kanske meningen att jag ska bli påmind om illamåendet för att vi ska sluta yngla av oss. Vi får väl se.
Sorgearbete
Vintern är tydligen här. Jag har själv identifierat att jag är i förnekelsefasen av mitt sorgearbete. Det blev kanske lite extra tydligt idag.
Vadå vinter, vadå snö. Gräset är bara lite extra ljust idag. Jag har hela tiden tänkt att jag ska klippa en sista gång innan vi tvättar upp den och ställer undan den för vintern. Det hann liksom bli vinter snabbare än vad jag hade tänkt. Eftersom det var en plusgrad så valde vi att spola av den idag trots att det var lite sent påkommet. Bättre sent än aldrig är ju lite av vad "för Sverige i tiden" är för kungen. Alltså en helt meningslös plattityd, men nåt ska man väl skylla på.
Blå
Nu har vi bestämt oss för vilka tapeter vi ska ha i köket/hallen och i klädkammaren. Nu är det ju inte skrivet i sten och det finns en viss risk att jag ändrar mig, men om vi skulle göra om idag så är detta valet.
Denna till köket. Bakgrunden är typ vit inte ljusblå som på bilden, men ni fattar kanske konceptet iallafall.
Denna skulle pryda klädkammaren. Den kändes klädkamrig på något vis. Det gör absolut inget om någon skulle tro att det var en kvarglömd tapet från 60-talet. Nu ska jag fundera lite till och kanske ringa någon målare så blir det nog bra i slutändan. Nu ska jag vårda min mjölkstockning som inte alls är så skön. Ja ja, det brukar ju gå över.
Obekväm
Idag drog vi vidare från en syster till en annan och en mamma. Jo, det var vinter där också. Tyvärr.
Nej, det är inte skoterspår för er som undrar. Jag tippar på att det är fyrhjulingsspår.
Killarna tyckte fortfarande att det var kul med snö. Som tur är så fick de lite underhållning av mormor, jag har ju bebispassning som alibi. Tur att de är bra på att underhålla sig själva när vi är hemma!
Mamma tyckte att det såg ut som att jag frös men jag är alltid stel och obekväm kring snö. Det är nåt med kyla som gör att man får lite konstig kroppshållning.
-Mamma vi är hemma och oskadda. Tack för mjukkakan!
Snö
Jag och barnen har dragit till min ena syster medan pappan sliter på fabriken. Hela veckan har han beklagat sig över det faktum att han är ensam några timmar ikväll, stackars stackars lilla pappan. Hemma var det höst, hos syrran var det redan vårvinter.
Killarna blev väldigt glada över det högre snöbeståndet. Genast skulle det dras fram spadar och plumsa i snön.
Lillasyster hade privatchaufför. Tyvärr har han nog inget körkort för han körde konsekvent ner i diket.
Till sist en liten snöselfie. Just nu är jag bara glad över att vi inte har någon snö än...
Björk
Min man odlar en björk, inomhus. Jag vattnar den. Vi är båda björkpollen allergiska. Ja... vad gör man inte för att hålla sommarkänslan levande. Än har den inte börjat avge nåt pollen och det lär väl dröja om den ens lever då länge
Nu var sommarkänslan kanske inte den främsta orsaken utan det är ett litet pedagogiskt experiment för vår 4-åring, lite synd bara att de valde just björk.
Planeringen för nästa års planteringar och land är redan igång. Är det någon som har något tips på något man inte bör missa. Några av mina favoriter är sockerärter, tomater, polkabetor och fina luktärter.
Pojkfot
Det är verkligen jätteskönt med en soffa i köket. Varför har vi inte haft det förr?! Tyvärr har den ju då även den effekten att jag inte tar mig så mycket längre än till just soffan i köket. Barnen uppmuntras att pyssla eller göra annan aktivitet som är lämplig i köket.
Fika hela dagen!
Det finns faktiskt en sak som jag kan bli lite avundsjuk på när jag tittar på herravdelningen, skor. Det finns hur många fina skor som helst ju! Fina klassiska i bra material, trots min blygsamma längd använder jag inte klackeskor (ok, det kan vara ett barnuttryck...) Jag har aldrig lärt mig att gå i dem och de är helt enkelt inte sköna. Igår kom mina nya bruna skor hem. Jag har letat och letat efter låga bruna skor utan en massa krusiduller, lösningen blev att beställa barnskor från pojkavdelningen.
Pudrat
Nu på morgonen snöar det lite, för oss är det årets första. Som tur är har det redan börjat smälta, jag delar inte barnens entusiasm över snö.
Nu har jag dessutom hittat en riktigt bra polish som jag ska prova på diverse möbler. Denna går dessutom att ha på nästan allt, så diskbänken får sig kanske en omgång.
Förd bakom ljuset
Idag blev jag riktigt blåst. Mina systrar och mamma kom förbi helt oaviserat, i och med detta anade jag oråd. Som jag trodde var det hela en komplott, mot mig och maken var med på det! Det kan ha varit den största överraskningen att han kunnat hålla sig. Man kan inte direkt påstå att han har ett bra pokerface.
Jag fick min födelsedags present i förskott då det var lite bråttom. Jag hade nämnligen tänkt att köpa den själv och maken har fått förhala det hela. Men oj så jäkla nöjd jag är nu! Tack så mycket alla inblandade!
Det enda negativa med att jag har en så snygg soffa är att nu blev köksklockan ännu fulare. Hoppas att maken lyckas fixa loppisklockan.
Irus
Idag har vi varit ute på gården och ägnat oss åt olika anordningar på hjul. Den äldste sonen hann med inte mindre än tre fordon.
Vi började med cykel. Idag ska vi ställa undan cyklarna men innan det så plockade vi bort stödhjulen så att han skulle få prova cykla utan. Det gick ganska bra, men det går nog ännu värre till våren då han får en ny lite större cykel.
Sen vidare till fyrhjuling.
Till sist, kronan på verket Irusen! Släpet kopplades och den drogs igång. Alla tre killar åkte premiärturen med den sen den kom till oss.
Pappan var glad som en gnu. Nu ska den utföra mer eller mindre hitte på uppdrag som att köra undan sommardäcken och köra salladen från landet till komposten. Ja ja, kul att den kan glädja någon iallafall.
Lite loppat
Idag var vi på loppis, det var faktiskt ett tag sedan sist. Jag ofyndade en i mitt tycke väldigt fin vas, ofynd då jag förmodligen gav alldeles för mycket. Men det spelar ju inte så stor roll då jag nästan aldrig säljer något och då spelar ju värdet inte så stor roll om man faktiskt vill ha något.
Sen så köpte jag också en väggklocka som jag misstänkte var trasig och jag har ju aldrig fel... Den var däremot så billig att jag kunde chansa.
Nu gillade maken också denna 70-tals klocka så den ligger i garaget i väntan på undersökning. Har vi tur så går det, och har vi ännu mer tur så hamnar den hyfsat högt upp på makens priolista och undersöks innan jul.
Ut med teaken!
Ja, det finns faktiskt något som jag inte vill ha i teak och det är ytterdörr. I vår ganska mörka och egentligen obefintliga hall är det en fördel med att ha en ljusare dörr. Jag och barnen flydde fältet så montörerna fick jobba ostört.
På fältet vi flydde till låg det något vitt och blött. Obehagligt tyckte Mamman, killarna jublade. Konstig avkomma man fått...
Såhär såg det då ut innan.
Och efter! Nä, då hade hade jag blivit besviken. Detta är från utsidan innan.
Nu är det nästan klart, det saknas en kvartslist och några aluminiumdetaljer.
Fodret ska målas så småningom. De är skruvade så de är bara att ta loss och måla i garaget.
Storleken har betydelse
Ja, storleken har betydelse när det kommer till kläder. För en gångs skull så är det sant att jag inte har något att ta på mig trots en garderob full med kläder. Jag är så att säga mellan storlekar, inte storlekslös...
Då jag fortfarande sakta men säkert går ner i vikt så vill jag inte lägga pengar på kläder som jag kanske bara kan ha ett litet tag. Min klädstil med små klockade kjolar och en liten kofta till ger heller inte mycket till spelutrymme när det kommer till storlek. Att amma på ett något så när smidigt sätt är också ett krav att ställa på kläderna, det utesluter många klänningar utan knappar eller omlott. Då halva min garderob består just av klänningar så är det en stor begränsning.
Sen vet man ju aldrig på vilken storlek man landar, det får vi se. Det jag tröstar mig med just nu är att mina fötter har gått tillbaka ganska bra och jag kan ha alla höstskor.
Tyvärr för liten.
Rimliga råd?
När man får barn finns det en hel radda med råd och regler att förhålla sig till. Ni som inte har barn, ni ska bara veta hur många sätt det finns att förevigt traumatisera ett barn. De ska ha hud mot hud kontakt för att känna sig trygga, ha en lugn miljö vid matning, förälderns fullkomliga uppmärksamhet och så vidare i all evighet. Med barn ett är det väl viss uppfyllnad av dessa riktlinjer men med tre barn under 5 år är det många gånger praktiskt omöjligt.
Sen är det ju givetvis så att man blir mer säker i sin föräldraroll och slappnar av lite. Vi har en rätt nöjd bebis trots att jag ibland går (!) omkring och ammar, har två barn till som ska få uppmärksamhet och inte har henne hud mot hud. Om hon senare i livet skulle hamna snett så är det ju ändå mammans fel (obs! grav generalisering) så det går inte att gardera sig för allt. Det är bara att hålla tummarna och göra sitt bästa. Visst kör det ihop sig ibland men det går över det också.
Lite hud mot lite hud.
Bortskänkt
Igår böt maken strömkabel till min antika musikanläggning. Han var nervös över att han skulle få en stöt, jag var mest nervös över att den inte skulle fungera. Det började bra med att belysningen fungerade, tyvärr var det, det enda. Vi har haft den ganska länge och jag hade tänkt använda den som främst radio. Nu blir det inget av det, jag vill enbart ha saker som fungerar och inte bo i ett museum. Eller ja kanske i den mening att alla föremål är gamla men de ska gå att använda.
Den åkte ut på bortskänkes och blev tingad ganska snabbt, tyvärr är de värdelösa så det var kul att det gick så snabbt ändå. Det är inte säkert att felet är så svårt att laga men maken har annat att göra tydligen... Nä skämt å sido så har jag inte tålamod att vänta något år till på att den ska bli färdig. Den får nu glädja någon annan.
Nervöst
Idag var det urpremiär för den äldste sonen att få flyga med sin morfar. Pappan hade sagt att sonen skulle få skägg innan han fick flyga, men det blev lite tidigare än så. Pappan var dock lite nervös medan sonen var i luften och sonen sa att det kändes som getingar i magen innan det var iväg. Stämninen var minst sagt spänd...
Jag passade också på att flyga en liten tur. Älskar att flyga!
Lillen fick nöja sig med att sitta i planet på marken. Men han var ganska nöjd med det och med att titta på en traktor som klippte gräset runt banan.
Lövbacken
Imorse kom mitt nya bord hem, maken var och hämtade det igår innan nattskiftet. Det är ett lövbacken från Ikea, en nyproduktion av ett gammalt bord. Det designades någon gång i mitten på 50-talet, under designens guldålder. Obs! Inte bara enligt mig det finns faktiskt fler som tycker det, helt kuf är jag inte.
I en inte allt för avlägsen framtid ska vi byta ut fotöljen och sekretären mot en liten soffa. Fotöljen i sig är ju fruktansvärt grann men i behov av både ny stoppning och tyg så den får lite omvårdnad så småningom och en omplacering.
Oktober
Nu är det oktober, en av årets sämsta månader. Väldigt länge kvar till sommar, all färg från naturen försvinner, vädret domineras av regn, blåst, och åttio nyanser av grått. Men inte idag! Idag skiner solen och värmer faktiskt riktigt skönt. Bebisen, stora killen och jag har varit ute i skogen och tittat på alla bär som jag inte hunnit (orkat, prioriterat) plocka.
En lite blek skogsselfie.
Nu ska jag gnugga geniknölarna och komma på vad vi ska äta till middag. Det är dagens stora utmaning varje dag och det är ganska skönt att det är den största utmaningen. Skönt liv!
