tulan.blogg.se

Igår när jag klippte gräset gick gräsklipparen sönder, helt rationellt tänkte jag döva sorgen med att åka till anteak (en typ kvalitetsloppis/antikaffär). Tyvärr så hade jag inte kollat öppettiderna så när vi kom fram 15.30 hade de stängt. För att döva detta for vi på stan och jag köpte mig en *trumvirvel* Väska! Inte för att jag hade direkt brist men va tusan.

 

Jag älskar när det växer och i början av säsongen är jag väl iallafall ganska noga, sen släpper jag det fritt. Jag vattnar och gödslar men inte så mycket mer. Lite ogräs sliter jag av bara farten om jag skulle gå förbi men jag är så långt i från nitisk som man kan bli. Det växer ändå och så länge det gör det så släpper jag inte ett vinnande koncept. Nu började däremot djungeln vara lite väl otämjd. 

 

När vi var i stugan sist så tog jag hem två plagg. Nu är de upptvättade och i full rullning i garderoben. Himla tur att min mamma hade så god smak då kläderna är från 70-talet och det är kanske inte min absoluta favorit. Lika tur är det att jag har samma storlek nu som hon hade då. 

 

Nu har vi, alltså jag och barnen kommit hem efter påsk-firande i stugan. Pappan fick vara hemma och jobba som den familjeförsörjare han är. Vi åkte på fredagen för att vara i god tid till pimpeltävlingen som var på lördagen. 

 

Igår var vi på ett vinter lekland som kommunen byggt upp. Det var jättemysigt och underbart och bla bla bla. Iden var ju bra, tyvärr så hade halva smält bort och det var otroligt halkigt. Vi hade räknat med att det skulle kunna vara halkigt på sina ställen men det var osandat runt omkring och halkigt precis överallt. Vi tog oss iallafall en fika och fikat är alltid godare utomhus. 

 

Idag var det makens tur att välja kläder, nakenchocken uteblev likaså skruvaroverallen. För min del väldigt skönt, särskillt då vi ska fara och leka med barnen och sen en sväng på stan. Lite tråkigare för er som väntat ett något aningen mer spektakulärt.

 

Ni vet när man ser på skräckfilm och man tror att faran är över, men det finns en sista överraskning kvar.  Lite den känslan har jag nu. Killarna fick välja kläder till mig tillsammans, det var ett misstag. Storebror valde överdel och lillebror nederdel. Detta blev resultatet:

 

Vi fortsätter med klädutmaningen och idag var det 5-åringens tur att välja. I praktisk småbarnsmamma stil så fick han plocka ut objekten redan igår kväll, då det är dagisdag idag. Jo, jag är kass på att benämna dagis med det mer korrekta förskolan. Men hur dom haver här är hans val:

 

Jag läste om en mamma som låtit sin 3-årige son välja hennes kläder en vecka och blev inspirerad. Min inte ännu 3 år inte fyllda son fick uppdraget. Nu får vi väl se om jag låter det pågå en vecka, men det är lite kul se vad han väljer.

 

Detta föll valet på idag.

 

Hela familjen packade in sig i bussen på förmiddagen och åkte in till stan, vi skulle shoppa lite kläder till barnen. Jag hittade en del plagg på en affär och skulle betala, men där tog det stopp. Totalt jäkla stopp! Jag kom inte ihåg koden till kortet. Inte ens i närheten av den. Jag stirrade på kortläsaren och väntade på en uppenbarelse men den uteblev. Tur att maken var med och kunde betala. Jag kommer fortfarande inte på koden men hoppas på det bästa. Det är som att lagringsutrymmet är fullt och att koden trängts ut av någon annan kunskap typ Centralamerikas förlorade civilisationer ( som jag sett på svt ). Det kan ju också vara så illa att det trängts ut av något helt oväsentligt, den risken är kanske större.

 

Nåja det löser sig säkert. Maken har nu färdigställt min skoförvaringshylla och igår kväll fick skorna flytta in i den. 

 

Det blev visst en liten bloggpaus där, denna årstid suger både inspiration och ork ur en så det blir inte så mycket av nåt förutom snö då... Igår på väg hem från lillpite kom ändå en glimt av inspiration, jag började fundera på om jag skulle sy en kjol. Sist jag sydde nåt klädesplagg var på högstadiet och jag kan knappast ta på mig det jobbet heller, läraren gjorde merparten. 

 

Detta var förutsättningarna:

-Hittade ett grovt tyg som jag tänkt sy gardiner av för  några år sedan.

-Har aldrig sytt helt själv förut. 

-Har inget mönster, men jag har ändå svårt att följa instruktioner. Tur att jag inte jobbat som montör...

-Har inga grundläggande kunskaper om hur mam syr, särskilt inte kläder. 

-Har tre små barn som gärna vill hjälpa till.

 

Jo, men det gick över förväntan ändå. Halva kjolen sydde jag med en 2-åring i knät. Nu saknas bara dragkedja och att fästa några trådar, men det är en vårkjol och just idag känns våren avlägsen så jag borde hinna klart innan dess.

 

Idag har jag en gren, det har jag i vanliga fall också men den syns inte så mycket. Byxor är ett plagg jag nästan uteslutande använder vid arbete och inte annars. Idag är jag ledig och arbetar inte trots detta tänkte jag prova ha på mig underdel med gren. Då vi är i hemmets lugna vrå så kan jag om panik utbryter byta till grenlös beklädnad. Än så länge går det men det känns inte helt bekvämt och kommer knappast bli någon vana.

 

Idag har jag och två andra småbarns mammor gjort årets mellandags rea. Vi är inte helt vana att gå på stan utan barn, men jag var nog värst. Hela tiden drogs jag mot hissar och fungerade vars vagnen var, mycket konstigt beteende. Shoppingen gick ändå förvånansvärt bra och det var inte så mycket folk som vi befarat. 

 

Igår kom till slut målaren och började med vårt kök. Tyvärr sammanföll detta roliga med att jag är sjuk, en härlig kombination av feber och kass mage för den som undrar... Jag mår lite bättre idag så det blir nog bra. 

 

Jag har ju två pojkar och en flicka. Tidigare har jag på håll beundrat och varit lite avundsjuk på flickavdelningen på klädaffärer. Nu när jag har en flicka så förstår jag inte varför jag kände så, det måste ha berott på okunnighet. Jag gick ju aldrig så nära att jag faktiskt såg vilket sortiment de hade. Nu vet jag! Grovt generaliserat så är det rosa, vitt och lite glitter. Och materialen sen! Det är ofta vad jag skulle kategorisera som utklädningskläder, stora otympliga klänningar i plastig polyester. Det kan väl vara gulligt en liten stund för kul skull, men med tanke på mängden av den typen som finns så ska man visst klä små flickor i sånt. 

 

Nu börjar midjemåttet närma sig mer normala nivåer, det är lite kvar men inte så mycket. Detta innebär att jag kan börja om att köpa gamla kläder. Det finns en väldans bra sida på fejjan med kläder för kufar, eller jag menar retro intresserade med ett finare uttryck. Denna kjol kom i brevlådan för kanske en vecka sedan. Min motsvarighet till täckbyxor, en lite längre kjol i ullblandning.

 

Man kan nog säga att jag har kamouflagekläder på mig idag, tycker att jag smälter in riktigt bra. Den sista bilden försöker att illustrera hur skön och vid den är. Den kan också illustrera att jag har bra balans... Möjligen även att det ser ut som att jag är i obalans. Ja, svaret ligger i betraktarens ögon. 

 

Trevlig helg!

Jag fyller snart år, imorgon faktiskt. Då är det ju så nära att man nästan kan säga att det är idag. Eller ja, alltså man kan ju lika gärna öppna presenterna det gör ju inte så stor skillnad. När det kommer till paket och paketöppning så är jag mogen som en 5-åring.

 

Men som tur är, är de mina inte så svåra att övertala. 4-åringen var mest svårflörtad men han gav sig till slut, det kan ha berott på att även han var nyfiken på vad som dolde sig under pappret. Risken att han skulle avslöja innehållet var överhängande så han fick också sväva i ovisshet.

 

Det är verkligen jätteskönt med en soffa i köket. Varför har vi inte haft det förr?! Tyvärr har den ju då även den effekten att jag inte tar mig så mycket längre än till just soffan i köket. Barnen uppmuntras att pyssla eller göra annan aktivitet som är lämplig i köket.  

 

Ja, storleken har betydelse när det kommer till kläder. För en gångs skull så är det sant att jag inte har något att ta på mig trots en garderob full med kläder. Jag är så att säga mellan storlekar, inte storlekslös...

 

Då jag fortfarande sakta men säkert går ner i vikt så vill jag inte lägga pengar på kläder som jag kanske bara kan ha ett litet tag. Min klädstil med små klockade kjolar och en liten kofta till ger heller inte mycket till spelutrymme när det kommer till storlek. Att amma på ett något så när smidigt sätt är också ett krav att ställa på kläderna, det utesluter många klänningar utan knappar eller omlott. Då halva min garderob består just av klänningar så är det en stor begränsning. 

 

Idag har den äntligen anlänt. Min nya plånbok! Helt onödig och alldeles, alldeles underbar. Det är alltid den onödiga konsumtionen som ger den största tillfredsställelsen för en shopoholic ironiskt nog. När jag beställde den var den däremot lite, lite nödvändig eftersom min plånbok var borta. Den kom ju som tur var till rätta men den nya blir kvar hos mig ändå. Min lyxkonsumtion är ändå ganska begränsad så jag tröstar (skyller i från mig) mig med det.