tulan.blogg.se

Idag överraskade vi pojkarna med att åka till ett lekland, vi berättade inte vad vi skulle göra förrän vi var på plats. Det jublades och skreks i bilen när vi rullade in på parkeringen. Leklanden är extra allt för er som inte varit på ett. Den lille killen klarar inte att klättra överallt, och sen så tycker jag att han är för liten för att springa omkring själv, så man får sig ett rejält träningspass. Maken var snabb med att ta plats i soffan med bebisen.

 

 

Idag firar vi lilla maken som fyller år. Inget tjafs som sovmorgon eller frukost på sängen bjuder vi på, nejdå det blev tidig uppstigning för att skjutsa sonen på dagis. Jag är så snäll som låter honom gå ut i den friska morgonluften istället för att ligga i sängen. Sen blev det att bygga lite i garaget med mig som arbetsledare. På eftermiddagen kom det lite främmande och vi bjöd på tårta.

 

För en sedan fick jag en skohylla av min syster. Tyvärr gav den vika av vikten av mina skor, men idag tog någon tag i problemet. 

 

Idag har äldsta sonen fått lite egentid, för honom innebär det egentid med sin mamma. Vi började med att fara ut på stan för att inhandla lite kläder, de växer de där avkommorna. Väl på stan passade vi på att fika lite också. 

 

Idag var det första gången för i år som jag hade på mig solglasögon, en härlig premiär. 4 minusgrader, sol och ingen vind, så det var bara att passa på. 

 

Idag har jag en gren, det har jag i vanliga fall också men den syns inte så mycket. Byxor är ett plagg jag nästan uteslutande använder vid arbete och inte annars. Idag är jag ledig och arbetar inte trots detta tänkte jag prova ha på mig underdel med gren. Då vi är i hemmets lugna vrå så kan jag om panik utbryter byta till grenlös beklädnad. Än så länge går det men det känns inte helt bekvämt och kommer knappast bli någon vana.

 

På två dagar har jag läst ut Bea Uusmas bok Expeditionen, det är inte helt lätt med tre små barn men är man motiverad så går det mesta. Ännu en gång så avundas jag de som går helt in i något, som engagerar sig bortom rimlighetens gränser. Jag verkar inte äga den egenskapen, visst kan något engagera mig men snart är det något nytt. Kanske har jag inte hittat min grej än men det verkar inte som att jag har den typen av personlighet som kan hålla fokus på en sak under en längre tid, det finns ju så mycket intressant i denna värld. 

 

Idag levererades vår kaffemaskin till dörren av vår brevbärare. Denna nymodighet är långt ifrån nödvändig men ack så kul. Det kändes som när man för första gången poppade popcorn i micron och tittade förundrat hur påsen fylldes (jupp så gammal är jag). Vi glodde båda två när den bryggde sin första kopp och jublade. 

 

Det har snöat, och snöat och snöat. Snart har vi snöat in, det har kommit över två decimeter med pudersnö. Börjar det blåsa nu så får vi hoppas att det blåser bort och inte hit. Vi har inte fått plogat än på gården men det gör inte så mycket. Jag tänker inte gå ut och skotta idag, jag underkastar mig inte!  

 

Nu är vi hemma igen efter en shopping/socialvisit i ursprungskällan. En hel del fynd fick följa med hem, även maken fick sig en liten present. Killarna fick leka av sig på det lilla lekandet som finns där, det fick väl godkänt trots sin ringa storlek men det är ju inte alltid storleken har betydelse. 

 

Nu vräker snön ner så alla snöälskare har sin högsäsong nu. Själv går jag bara ut för att barnen ska få leka en stund och för att vi måste skotta. Allt är så tungt och grått, och nej det blir inte ljust och fint av snö. 

 

Stora killen har sovit över hos farfar inatt och kommer inte hem förrän i eftermiddag. Han har säkert jättekul och är i trygga händer, men lite jobbigt är det. Barnen har bara sovit borta när jag legat på bb, så vi är inte så vana att lämna bort barnen. 

 

Helst skulle jag vilja slänga mig i bilen och åka och hämta honom men jag försöker att hålla mig, sen skulle han knappast bli så glad då de planerat att snickra idag.

 

Igår fick maken i uppdrag att köpa två mini drivhus, som snart ska sättas i drift. Jag tycker om tanken på att äta det vi själva odlat, det finns en viss tillfredställelse i det. På sistone har jag sett en del dokumentärer om maten vi äter och kan meddela att ALLT är farligt, men det visste vi ju redan. Möjligen är ekologisk och närodlade grönsaker, frukt och bär okej, men då inte i växthus. Annars är allt skadligt antingen för dig själv, djuren eller naturen. Och visst ligger det säkert viss sanning bakom alla larm, men äta bör man... Jag utesluter inget ur min kost, förutom då en ganska lång lista av saker jag inte tycker om. Men jag tror att jag och resten av familjen kommer att överleva den kosthållning vi har. 

 

Om man ska tro alla larm så skulle jag vid det här laget ha cancer både här och där, möjligen diabetes, vara extremt trött och så vidare. Eftersom jag är så ung och vital så känner jag mig än så länge rätt odödlig och tar chansen att äta det jag tycker om, kanske kommer den inställningen att ändras senare men jag ska njuta så länge jag kan. 

Jag har inga problem att visa mig lättklädd på exempelvis min egen gård eller på stranden. Däremot har jag så svårt för lättklädda bilder för att inte säga nakna bilder på kvinnor som ska visa "hur en riktig kvinna ser ut". Om syftet med bilden är att minska objektifieringen och krossa ideal så går det inte riktigt ihop för mig. Är jag inte en riktig kvinna då? Jag är kort, smal och har cirka ett kilo hud för mycket. Jag har inget till övers för retuscherade bilder av anorektiker heller. 

 

Men en mullig kvinna som klär av sig i syfte att visa en mer mångfacetterad bild av kroppen är lika objektifierande för mig som en smal, kan vi inte bara låta kvinnors kroppar vara som dom är?! Byt istället ut bikinimodellerna så att fler får se hur bikinin ser ut på någon som inte är stenhårt retuscherad. Kroppen är ett verktyg inte en dekoration som andra ska bedöma, det gör vi så bra själva...Våra kroppar är hela tiden under lupp och bedöms, vägs, mäts, och opereras. Jag har en kropp men jag är ingen kropp och den fungerar fint till det jag använder den till. Jag hoppas att min dotter slipper ha alla dessa ideal hängande över sig när det blir dags för sånt, men tyvärr verkar det inte särskilt lovande. 

 

Idag har vi lekt vår, det är bara att passa på då det sällan är sol och bara 5 minusgrader i början av januari. Vi gick all in med pulkpremiär för bebis och killarna körde fyrhjuling. 

 

Stora killen fick hjälpa till lite med sitt nyttofordon.

 

Nu är det ett nytt år, jag har kanske lärt mig det i slutet av januari i bästa fall. Vi hade en trevlig kväll med riktigt god mat som syrran lagade, tolvslaget tror jag däremot att vi missade lite. Vi såg lite på Zoolander som för övrigt inte är en sevärd film och tiden rann iväg lite. Vi stod nog i hallen när klockan slog men det gör inte så mycket. Bebisen var väldigt nyfiken på det nya året och var vaken vid tolvslaget.

 

Då var det nyårslöftena då. Jag kan lova en himla massa.

Jag ska inte börja träna.

Jag ska inte banta.

Jag ska inte börja äta nyttigare.

Jag är ganska nöjd som det är och löften är ju ändå till för att brytas, nyårslöften brukar ha utgångstid på cirka två månader. Men lycka till ni andra!

 

Idag har vi varit ute i de härliga plusgraderna, pappan åkte bob.

 

Självklart vurpade han i en vattenpöl. 

God fortsättning!