tulan.blogg.se

Sitter och ser på nyhetsmorgon, när jag hör att var tionde ungdom upplever att livet är meningslöst. Var tredje upplever att livet är svårt. Anledningar till detta uppgavs vara höga krav på sig själv och utseende hets. Hmm har det inte blivit väldigt snedvridet? Jag tycker också om yta, som många andra. Jag tycker om att få uppskattning för en ny klänning också. Men jag lägger inga större värderingar i det, huvudsaken är ju att jag trivs med hur jag ser ut. Inte vad andra människor tycker om det. Vi har det ju bra här i Sverige (särskilt om man jämför med mååånga andra länder) vi borde ha de bästa förutsättningarna för att vara lyckliga. Vad nu det är, är väl upp till var och en. Men vi svälter inte, vi lever i en demokrati, vi är relativt rika. Är det då individen eller samhället som är grunden till problemet? När frekvensen är så hög som var tredje som finner livet svårt, så måste jag nog säga samhället. Focus måste ändras, du blir inte lyckligare av att få högsta betyg i alla ämnen, inte heller av att jobba 80 timmar i veckan. I alla fall inte i längden. Vad är viktigt på riktigt? Vad gör dig glad? Tur att man inte räknas som ungdom mer, om det är så det är att vara "upp till 24 år" nu.