Tjuvätning
Ja, jag tjuväter. Inte för mig själv eller för maken, men för barnen. Varje kväll tjuväter jag nåt. Glass, godis eller chips. Det fungerar oftast ganska bra, men inte alltid. Ibland somnar inte den äldre sonen på en gång utan kommer ut och vill nåt efter ett tag. Ungen har ett luktsinne som en blodhund, han kan sniffa sig till en chokladbit som åts för 5 minuter sedan. Ibland blåljuger jag (ja, jag tycker att man får det. Jag ljuger om tomten också).
-Va nä inte tycker jag att det luktar choklad, det är ju inte ens lördag...
Ibland säger jag att jag ätit en halstablett om det luktar godis.
Hemskt jag vet men jag är en ännu hemskare matförebild. Inför barnen så försöker jag att hålla fasaden uppe, men när de sover moah hahah. Då är det sliskorgie. Men barnen har ändå haft en god inverkan på mina matvanor. Jag skulle tidigare kunna äta skräpmat varje dag, nu tänker jag på vad både jag och de stoppar i sig. Gärna ekologiskt och gärna mycket grönt. Sen kompenserar jag ju ändå detta på kvällarna.
Kommentarer
Trackback
