Friden är över
När jag fick mitt första barn var jag väldigt sugen på alla framsteg som de små liven gör, prata, äta, gå och så vidare. Dels var det nog en osäkerhet som förälder, följer mitt barn med utvecklingsmässigt? Sen visste man ju inte riktigt vad som väntade. Nu när jag är på nummer tre är det inte så viktigt, det kommer när det kommer. Nu har bebisen på bara några dagar lärt sig att bemästra konsten att masa framåt, tidigare gick det bara bakåt. Friden är med andra ord över. När de är små så vet man alltid var man har dem, där man la ner dem. När de väl har lärt sig att springa och prata så ser man tillbaka på bebistiden som en lugn och skön tid.

Sen blir de snabbare än en oljad blixt på nolltid, man kan inte släppa med blicken. Nu väntar några år av ett ständigt passande och manande... på en till. Men det är tydligen bra med vardagsmotion, och kul för bebisen att ta sig runt lite.
Kommentarer
Postat av: Carina D
Fin liten fröken....
Svar:
Tulan
Trackback