tulan.blogg.se

När jag kom struttande ner för trappan imorse trodde jag inte mina ögon, på bordet låg min plånbok! Jag gnuggade ögonen ordentligt i tron om att det var en dröm, en ljuv önskedröm. Som tur var, var det inte det. Allt var dessutom kvar, alla kort och precis som innan fanns absolut inga kontanter, tyvärr. Maken hade jobbat natt så jag kunde inte fråga var han fått tag på den. Oj, vad jag längtade till hans väckning. Det dröjde inte länge... Först ville han nästan inte berätta var han hittat den (måste nog tagga ner lite så att jag inte framstår så skrämmande...) men till sist berättade han att den legat i hans arbetsväska. 

 

Han har ingen aning om hur den kom dit och det har inte jag heller men det spelar inte så stor roll, huvudsaken är att den är tillbaka. 

 

Idag har jag äntligen fått på mig vigselringen igen efter graviditeten. 

 

Jag håller på att sortera och rensa i min garderob. Det finns en hel del att gå igenom och jag börjar vara halvvägs efter två dagar. Nää inte hela dagar, så stor garderob har jag inte men det tar sin tid. Denna sortering satsade jag på att optimera färgskalan...

 

Det blev en liten vända på loppis idag trots allt. Termometern visade 26 grader och min kropp var nog nära kokpunkten men skam den som ger sig. Eller, är huvudet dumt får kroppen lida. Storebror var väldigt köpsugen och fick bromsas en del men han köpte en brandbil för 10 kronor, då fick lillebror också köpa en brandbil för 10 kronor. Lite senare hittade han en monstertruck för en femma som han köpte till lillebror, otoligt snällt men nog hann de bråka om den i bilen på väg hem ändå... Tanken var då god.

 

Idag kan haft min första lediga dag. Då passade jag på att göra det som är lyx för en sjuksköterska, nämnligen att måla naglarna. Ringarna skulle också ha åkt på om jag inte var så jäkla svullen. Tånaglarna målade jag också men det var nog sista gången, det var en riktig utmaning att ta sig dit ner. Sonen tittade skeptisk på medan jag stånkade på. Det gick, men inte länge till.

 

Kollade lite på bloggen och såg ett tydligt mönster, och det mönstret var randigt. På nästan alla bilder har jag på mig något randigt. Nog tycker jag om randigt men kanske inte så mycket som det verkar på bilderna. Det har bara slumpat sig så, sen är det generellt ganska svårt att hitta lite roligare kläder när man är gravid.

 

Men min slutsats är ändå denna, jag är nog inte så stor. Jag har nog bara haft lite otur med garderoben, randigt på tvären förstorar ju. 

 

 

Idag ägnade vi oss åt favorit helgnöjet, loppis. Kanske att grabbarna skulle svara att något annat låg på favoritlistan, men de fick följa med ändå. Lions stod för arrangemanget idag, tyvärr så var vi inte i så bra tid så de flesta fynd hade nog gått. 

 

Nu jag och barnen Påsk-lov, pappan får vackert vänta till fredag morgon. Jag firar ledigheten med att måla naglarna röda. Det är en lyx som jag bara kan unna mig när jag är ledig. Jag matchar det röda med knastertorr rosa-blek vinterhud på händerna. Om det går som jag vill så är de förhoppningsvis lite brunare när ledigheten är över.

 

Idag är i Luleå och shoppar. Det är sällan vi åker hit då det är närmare till Skellefteå och det senare har ju dessutom varit min hemort i tre år så det är lite mer bekant. Men maken skulle ha jeans och då är det Luleå som gäller. Självklart blev varken jag eller barnen lottlösa. Jag som shoppar så genomtänkt nu för tiden köpte en väldigt nödvändig lös fuskpälskrage. Då jag är förberedd på motstånd så är detta mina köpargument:

 

● hade ingen

● snygg (okej då,  smakfråga)

● skönt

● får vilken sketen kappa som helst att andas vintage

● var på slut, slut rea. Vill inte ens tänka på vad som hade hänt med den om inte jag köpt den. 

 

Mycket motsägelsefullt för alla som var med när det begav sig kan jag nog tänka mig. Men jag har inte riktigt samma referenser. Jag fryser för det mesta och jag kan tänka mig att deodoranterna nu för tiden är något mer effektiva, för ofta är det just att man svettas i polyester man för höra. 

 

Även denna skapelse har jag köpt i den eminenta facebookgruppen. Prefekt längd och fina höstiga färger. Smaken är som baken medan jag älskar den ser nog många andra på den med fasa och fruktan. Eller kanske inte fruktan, den smittar inte. 

 

För ett tag sedan fick jag hem denna kjol i brevlådan. Jag är med i en Facebook grupp där det bara säljs kläder från 50- 60- och 70-talet, en mycket bra men farlig grupp. Det är så lätt att man vill ha allt och utbudet är stort. Trots att säljarna är från hela landet så kan man göra fynd. Priserna är ju ofta högre i storstäderna men det är blandad kompott. 

 

Idag skulle vi egentligen tagit upp potatisen, det var trots allt frost i natt. Det är väl ingen större brådska än men det är lika bra att ta upp den.  Men då maken åkte på extrajobb så skjuter vi på det. Jag tror tyvärr inte att skörden blir så stor, vi har haft sork i landet. Här och var har den grävt så att gröna potatisar skymtar fram. Huga, dra nån annanstans. I år klarade sig iallafall gräsmattan. De kan gräva ganska rediga gångar som blir djupa fåror när snön smälter. 

 

Jag har sedan jag var tonåring sagt att jag är 159, 5 centimeter. Ibland har jag då fått frågan varför jag inte säger att jag är 160? Jo, för att det längsta jag någonsin mätt är 159,2, då känns det lite överdrivet att säga att man är 160. 159, 5 känns som en mer rimlig överdrift. 

 

För ett tag sedan mätte vi barnen och som en kul grej mätte jag mig också. Det skulle jag aldrig gjort! Jag har alltså krymt. Min kropp känner sig tydligen som åttio och har börjat sjunka ihop. Med enkel matematik innebär det att när jag verkligen är åttio så är jag. .. få se... 130 centimeter! Ungefär. 

 

Jag mäter nu 158, 7 centimeter över havet, trots flera ommätningar. Jag äger några par skor med klack, det är de skorna som står längst in och aldrig används. Kanske läge att lära sig gå i dom nu då. 

 

Idag har jag rensat bland mina jeans. Detta år har jag burit jeans en gång, så nä jag trivs inte särskilt bra i jeans. Nu är det ju också så att jag inte kan ha så många par av mina jeans. Höfterna har på något mystiskt sätt blivit bredare efter att ha burit två barn. Inte mig emot men jeansen protesterar högljutt vid våldsam pådragning. Nu får någon annan slita på dem ett tag. Jag har tänkt att sälja dom på loppis om en och en halv vecka. Hoppas bara att det är någon där som har lika korta ben som jag. 

 

Nu är jag ju varken fotomodell eller fotograf bilderna blir därefter. Det känns alltid mycket bättre när man fyndat något återanvänt än något nytt. Ofta är det billigare och inte sällan av högre kvalitet. Denna klänning är hemsydd av ull och såklart fodrad. Att jag bara gav 100 kronor gör inte saken sämre. 

 

Ingen loppis idag, vi tar det lugnt på morgonen istället. Jag är inne på min andra kopp kaffe och börjar så smått vakna till liv. Det blev makens tur att få sovmorgon idag så jag har varit vaken sen åtta. Maken ska laga bilen och jag ska eventuellt plocka bär. Eventuellt. Blir det för fint väder så kan det bli att sola istället, vi får se. Bra  arbetsfördelning.

 

Har jag tur kommer även redahyllan upp. Vi har dock lite delade meningar om vart den ska vara.

 

Den äldre sonen fick ett jättefint armband igår. Det var det första han ville ta på sig på morgonen. 

 

Okej det blev inte bara MacGyver utrustning för att laga diverse saker.