Uppskatta landet
Jag är inte uppväxt på landet. Jag är uppväxt på ett helt vanligt kvarter. Det var på inga vis fel att växa upp så, men jag har sedan jag blev äldre velat flytta ut på landet. Det tog oss fyra år att hitta vårt hus och så här i efterhand känns det nästan som att det var värt det. Men bara nästan, sista tiden i lägenheten var gräslig. Jag var föräldraledig och såg eländet varje dag.
Jag tänker mig att kanske just för att jag växte upp på ett kvarter så kan jag uppskatta landet och är inte hemmablind än. För ganska många är vårt boende värsta tänkbara, få grannar, långt till allt, motsatsen till cityliv. Jag kan inte tänka mig något bättre. Igår satt vi ute och grillade korv till ett på natten. En mycket uppskattad frihet.
Kommentarer
Trackback
