tulan.blogg.se

Allt oftare drabbas jag av känslan att det inte kommer att komma någon bebis, att detta skulle vara mitt nya habitualtillstånd. Bebisen kommer bara att fortsätta sitt liv i min mage och jag fortsätter att vara höggravid in i evigheten. Man blir lätt lite dramatisk och oerhört, oerhört less när man är gravid. Det är väl kanske naturens sätt att pröva ens tålamod innan det ska prövas lite mer på riktigt senare. 

 

För någon vecka sedan var jag alert på vart enda litet tecken på att förlossningen var på gång. Nu vet jag att det bara kroppen som retas. Bebis närmar sig 4 kg enligt beräkningarna så nog är den mogen att flytta ut nu. Min magkurva som man mäter hos barnmorskan (sf-mått) är nu helt utanför kurvan. Inte helt otippat med tanke på hur jag ser ut.

 

En nyckelpiga landade på min mage för en stund sen, det är nog ett låst läge då...